3 januari 2015

Varför så tyst om vårdskadorna?

Visst förekommer det en och annan historia i media om enskilda personer som råkat illa ut i vården. Det är ofta upprörande berättelser om vårdpersonals inkompetens och nonchalans. Men det handlar alltså i regel om enstaka händelser. Ytterst sällan får man klart för sig hur stort problemet med vårdskador faktiskt är.

Första gången jag hörde att årligen cirka 3 000 människor skadas så svårt i vården att de dör, tänkte jag: det kan inte vara möjligt! Men det stämmer!

Saken har utretts av Socialstyrelsen och av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Varje år skadas över 100 000 människor på svenska sjukhus. Det är nio procent av patienterna. Och 3 000 dör alltså av sina skador. Det är 1 på 400.

Man skall komma ihåg att det inte är fråga om normala komplikationer av patienternas sjukdomar. Det handlar i stället om skador som vårdpersonal förorsakar, ofta genom felbehandling, av okunnighet eller av nonchalans.

Hur stort samhällsproblem är detta? Ja, man kan jämföra med antalet döda i trafiken, ett erkänt stort problem som myndigheter och samhällsplanerare brottats med i åratal. År 2013 dog 264 personer i trafiken.

Eller ta antalet döda i bröstcancer: 1 405 kvinnor år 2011. Ett samhällsproblem som lett till landsomfattande insamlingar och kampanjer. De är förstås mycket väl motiverade.

Men var finns upprördheten över de 3 000 som dör av sina vårdskador? Var finns de landsomfattande kampanjerna för dem?

Vilka följder får skadorna? Ja, i första hand förstås ett stort och onödigt mänskligt lidande. Men de får också omfattande negativa konsekvenser för vården själv. Skadorna leder till att vårdtiden för de drabbade patienterna i genomsnitt fördubblas. Det innebär 1,3 miljoner extra vårddygn per år på svenska sjukhus i ett läge när vårdföreträdare brukar klaga på bristande resurser. Var tionde vårdplats upptas idag av patienter som tvingats bli kvar på sjukhuset på grund av sina vårdskador.

De totala samhälleliga kostnaderna har inte beräknats. Men bara kostnaderna för de extra vårddygnen uppgår till 11,5 miljarder kronor, varje år.

Nå, men alla skador i vården går väl inte att undvika, invänder någon. Nej, sannolikt inte. I varje yrke finns det ohjälpliga klantskallar. Men i det här sammanhanget kan man notera att vården själv offentligt medger att över 60 procent av de konstaterade skadorna borde ha gått att undvika! Man undrar vad en oberoende granskning skulle komma fram till.

Dessutom finns det uppgifter i utredningarna som tyder på att vården underrapporterar skadorna. Somliga beräkningar tycks visa att andelen skadade i själva verket snarare är 15 procent än de officiella 9 procenten. Socialstyrelsens generaldirektör Lars- Erik Holm använde till och med för en tid sedan i TV ordet ”mörkar”. Han påminde om att det är lag på att skador skall rapporteras till patientregistret. Men så sker uppenbarligen inte i korrekt omfattning. Inte heller bryr sig vården alltid om att anmäla händelser enligt Lex Maria.

I samma TV-inslag nämndes också att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har gjort en undersökning av vilka sjukhus som är bäst respektive sämst. Utredningen har ännu inte offentliggjorts men enligt TV-inslaget har det bästa sjukhuset en skadefrekvens på 2,5 procent medan det sämsta ligger på 33 procent! Var tredje patient skulle alltså skadas på detta sjukhus. Vilket det är? Det är än så länge hemligt. ”Vi måste kontrollera våra siffror”, hette det från SKL:s sida.

Jag skall inte – ännu – påstå att SKL mörkar dessa viktiga fakta. Kan det finnas en angelägnare konsumentupplysning? Men jag tänker ihärdigt påminna om och begära ut materialet. Kanske kan det äntligen få igång den debatt som borde ha rasat sedan länge. Och kanske kan vi då till och med få en utredning om vårdskador även i den öppna vården, t ex på vårdcentralerna. Jag känner knappt någon som inte har skakande erfarenheter även från detta vårdområde.

Det har under många år funnits en nollvision för antalet döda i trafiken. Det är dags för en sådan vision även inom vården!


Anm.1: Varje år behandlas ca 1,2 miljoner patienter på svenska sjukhus. När 3 000 av dem dör på grund av skador de ådrar sig i vården innebär det 1 på 400. Men jämför man bara med antalet som skadas, alltså ca 100 000, så är det 3 på 100 som dör.

Anm.2: När siffrorna för skadefrekvensen på landets bästa respektiva sämsta sjukhus är så olika som 2,5 procent respektive 33 procent, har man anledning att fundera på om skillnaderna delvis kan bero på olika benägenhet att rapportera skadorna. Sjukhuset med 33 procents skador kan i själva verket vara det hederligaste, det som kommer verkligheten närmast. Man får utgå från att SKL utreder detta.