Drömmen om socialismen/Nova Huta

Året var 1947. Europa låg i ruiner. Svält hotade miljoner. Stalin hade just vägrat Polen och andra Sovjetockuperade länder att ta emot Marshallhjälp från USA. Det var det största ekonomiska hjälpprogrammet i historien och USA hade erbjudit alla Europas länder att få del av det. Men Stalin ville isolerera det blivande kommunistblocket från amerikanskt inflytande och sade nej.

I Polen blev Stalins svar på Marshallhjälpen ett gigantiskt byggprojekt: Nova Huta. Tio kilometer öster om Kraków skulle en socialistisk idealstad med 100 000 invånare byggas upp från grunden. Ett stålverk, Leninverket, skulle bli dess kärna och drivkraft.

Varför just vid Kraków i sydöstra Polen? Det fanns praktiska skäl. Järnmalm kom från närbelägna Ukraina och det mesta av det färdiga stålet skulle till Sovjetunionen. Men Stalin hade också politiska avsikter. Kraków var ett intellektuellt, nationalistiskt och religiöst centrum. Hela området hade i en folkomröstning visat sig vara tydligt antikommunistiskt. Stalin ville därför med en arbetarstad skapa en motvikt till det borgerliga Kraków. Nova Huta blev ett gigantiskt socialt och politiskt experiment.

Staden byggdes som ett kommunistiskt pionjärprojekt under stora uppoffringar och påfrestningar. Allt planerades i minsta detalj för att motsvara en modern, socialistisk människas alla behov. De breda boulevarderna utgick i solfjäderform från Stalintorget med dess administrativa paradbyggnader. En park med badsjö anlades. Kulturhus, sportpalats, skolor och sjukhus - med 150 läkare - uppfördes.

Stålverksarbetarna erbjöds bra löner, subventionerad semester, metallurgisk vidareutbildning och billiga, moderna bostäder. Lägenheterna var visserligen små, i regel 40 kvadratmeter per familj. Men där skulle man bara sova. Alla andra aktiviteter skulle ske kollektivt.

Nova Huta blev verklighet under tidigt 1950-tal. År 1954 invigdes Leninstålverket, snart det största i Europa. Under 1970-talet producerade 43 000 arbetare som mest sju miljoner ton stål per år. Men trots den noggranna planeringen och de stolta idealen uppstod snart problem.

Staden växte snabbt. Den omgivande landsbygdsbefolkningen flyttade in för att få jobb. Det var människor med traditionell, polsk livsstil och konservativa värderingar. Framför allt var de hängivna katoliker. Men Nova Huta var planerad för den socialistiska människan som inte skulle ha några religiösa behov. Här fanns det därför inga kyrkor.

Redan 1957 kom den första folkliga protesten: ett enkelt träkors restes under bar himmel på en bakgård. Där samlades man till gudstjänst. Tre år senare hade gudstjänsterna blivit en politisk rörelse och myndigheterna satte in militär med hundar och vattenkanoner mot gudstjänstbesökarna. Korset togs bort. Det var den 27 april 1960 och händelsen kom att kallas Upproret i Nova Huta.

Den kommunistiska regimen hade därmed själv bidragit till att skapa en symbol för den antikommunistiska oppositionen, som från och med nu krävde en kyrka i Nova Huta. I spetsen för denna folkliga rörelse stod snart biskopen i Kraków, Karol Wojtyla, som många år senare skulle bli påven Johannes Paulus II.

Kampen för en kyrka i Nova Huta pågick i 17 år. Trots att myndigheterna gav formellt tillstånd redan 1967 fortsatte de att förhala och motarbeta bygget. Grundstenen lades av Karol Wojtyla 1969, pengar strömmade till från katoliker i USA, men kyrkan kunde inte invigas förrän 1977. Den modernistiska arkitekturen gav genast den nya kyrkan dess folkliga och djupt symboliska namn, Arken.

I början av 1980-talet hade Nova Huta 225 000 invånare. 75 procent av dem var män - unga, otåliga män, som krävde förändring. Arken och stålverket blev snabbt viktiga centra för denna allt starkare opposition. Under de stora strejkerna i Polen på 1980-talet var 97 procent av arbetarna i Leninstålverket organiserade som medlemmar i den fria fackföreningen Solidaritet. Mot denna enighet vägde till och med stridsvagnarna lätt.

De ständiga oroligheterna ledde emellertid till att produktionen vid stålverket minskade. Myndigheterna gjorde inga nyinvesteringar. De miljöförstörande utsläppen förgiftade stora delar av sydöstra Polen, inte minst den historiska staden Kraków där byggnaderna vittrade och förföll.

Efter befrielsen 1990 har stålverket privatiserats. Omkring 5 000 arbetare producerar nu en miljon ton stål per år. Reningsfilter har installerats och verket har döpts om till Huta Sendzimira, efter en emigrerad polsk-amerikansk ingenjör.

Stalintorget i Nova Huta heter idag Ronald Reagans torg. Leninboulevarden har bytt namn till Solidaritet. Och en gata bär förstås Johannes Paulus II:s namn.

Referenser: Alison Stenning, Placing (Post-)Socialism, The Making and Remaking of Nowa Huta, Poland, University of Birmingham, UK, 2000; Gary O´Connor, Påven Johannes Paulus II, Hans liv och gärning, sv. 2005; Tony Judt, Postwar, A History of Europe since 1945, UK, 2005; egna noteringar från besök 2011.

Bilder: 1/Administrationsbyggnaden för Leninstålverket. Dess tydliga stalinistiska stil gör att byggnaden än idag används när filmer om den kommunistiska tiden skall spelas in. 2/Kyrkan i Nova Huta som i folkmun kallas Arken. På den öppna platsen står påven Johannes Paulus II staty. 3/Entrén till stålverket idag med sitt nya namn Huta Sendzimira.

Om Kraków se även:
Möten i Kraków
Tyskarna i Kraków 
Judarna i Schindlers Kraków