Per Albin och beredskapen

Vad menade egentligen statsminister Per Albin Hansson när han den 27 augusti 1939, bara några få dagar innan andra världskriget bröt ut, påstod att ”vår beredskap är god”? Om detta råder det delade meningar, som jag blev påmind om när jag för en tid sedan använde yttrandet i en artikel.

Per Albin har fått mycket kritik för sina ord eftersom den militära beredskapen efter många år av socialdemokratiska försummelser var allt annat än god.

Men det finns alltså mycket kunniga personer som anser att Per Albin menade något annat. Historikern Alf W. Johansson skriver i sin bok Per Albin och kriget, att det inte fanns något militärt hot mot Sverige och att det därför ”givetvis i första hand [var] folkförsörjningen han syftade på”.

Journalisten Anders Isaksson, som skrivit en stor biografi över Per Albin, anser att man skall se dennes yttrande ”i sammanhang med hans förlitan på neutraliteten, frånvaron av fiender och den säkra försörjningen med livsmedel”. Per Albin skall alltså egentligen inte särskilt ha syftat på den militära beredskapen.

Än tydligare uttrycker sig min fd journalistkollega Carl-Gunnar Åhlén i en kommentar till mig här på bloggen. Han arbetade sommaren 1959 i Sveriges Radios arkiv och hörde då Per Albins tal som fanns inspelat på lackskivor. Enligt Åhlén talade Per Albin bara om ”vår nationalhushållning, och inte alls om vårt försvar”. Att Per Albin skulle ha talat om försvaret är något som ”eftervärlden fixat till efter sitt huvud”, skriver Carl-Gunnar Åhlén.

Vad sade då statsministern? I Anders Isakssons bok finns ett fylligt utdrag som också stämmer överens med vad tidningarna skrev dagen efteråt. Regeringen hade just fattat beslut om inkallelse av flera årsklasser värnpliktiga till flottan och kustartilleriet, vilket tidningarna redogör för. Det centrala avsnittet i Per Albins tal lyder:

”Vi ha intet otalt med andra; vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kan anses vara påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinnes nödvändigt. Vår beredskap är god.

Detta gäller också ifråga om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de svårigheter och påfrestningar, under vilka de även utanför stående komma att ställas i händelse av ett stormaktskrig. Någon anledning till panik inför ett sådant läge finnes absolut icke.”

Det förefaller mig tydligt att Per Albin i första hand talade om den militära beredskapen, ”vakthållning och skydd”, och att det är om denna som han uttalar orden ”vår beredskap är god”. Först därefter, i andra hand och i ett nytt stycke, handlade det om folkförsörjningen. Man bör särskilt observera det lilla ordet ”också”, som klart signalerar rangordningen.

Här talar en statsminister som är väl medveten om att människor är oroliga för att kriget skall bryta ut och för alla de militära och civila konsekvenser detta kan få för Sverige. Han försöker lugna Sveriges folk. Det är naturligt att han i det läget talar om den militära beredskapen – i synnerhet om denna i själva verket är dålig.

I diskussionen om vad Per Albin menade har det förekommit antydningar om att talet skulle ha manipulerats i efterhand. Statsministern höll nämligen två tal inför krigsutbrottet: ett den 27 augusti, som innehöll formuleringen ”vår beredskap är god”, och ett den 1 september, där den inte fanns med. Den version som Sveriges Radio långt senare sparade och som är känd genom många återutsändningar var emellertid hopklippt av delar från båda talen. I denna klippning skulle syftningen på den militära beredskapen ha uppstått, oavsiktligt eller avsiktligt.

Men denna förfalskningsteori är irrelevant eftersom det avgörande avsnittet av talet ordagrant fanns med i tidningarna så tidigt som den 28 augusti. Det kan därför inte vara resultatet av illvillig klippning.

Man bör också komma ihåg att formuleringen redan under krigsåren användes med udden riktad mot Per Albin och socialdemokratin utan att dessa någonsin protesterade. Det samtida vittnet, journalisten Arvid Fredborg, skriver i sin självbiografi, Destination Berlin: ”De flesta av oss inkallade var medvetna om att landet inom kort kunde råka i krig. De av oss som kom i beröring med stabsofficerare kunde inte ha några illusioner om de svagheter som kännetecknade den svenska försvarsmakten [– – –]. Statsminister Hanssons ord ´vår beredskap är god´ togs som ett dåligt skämt.”

Kanske har Per Albins sentida sympatisörer, Alf  W. Johansson och Anders Isaksson, försökt rädda dennes heder. Men behöver han en äreräddning? Var det inte hans skyldighet som statsminister att i augusti 1939 offentligt försäkra att ”Vår beredskap är god” –  i synnerhet den militära?

Referenser: Anders Isaksson, Per Albin, IV, Landsfadern, Avesta (ny uppl.) 2002; Arvid Fredborg, Destination Berlin, Malmö 1985; Alf W. Johansson, Per Albin och kriget, Falun (ny uppl.) 1995.