Preusserslott i Berlin återuppstår

Är Der alte Fritz på marsch igen? I år firar i alla fall tyskarna preusserkungen Fredrik den stores 300-åriga födelsedag. Det blir en stor utställning på Historisches Museum i Berlin. Finansministeriet ger ut ett minnesmynt och Deutsche Post ett frimärke med hans porträtt. I bokhandlarna flyter en flod av praktfulla bildverk och biografier.

Firandet är anmärkningsvärt. Efter andra världskriget ansågs under många år allt som hade med Preussen att göra som pestsmittat och reaktionärt. Preussen var lika med militarism och därmed en grogrund för nazismen; så var den enkla logiken. Att Preussen också stod för en enorm ekonomisk, social och kulturell utveckling glömdes gärna bort.

Men Preussen är på väg att återvinna sitt anseende. Ett påtagligt bevis för detta är beslutet att återuppföra det gamla preussiska stadsslottet i Berlin. Här bodde bl a just Fredrik den store på 1700-talet och från slottsbalkongen utropade kejsar Wilhelm II första världskriget 1914. I vår är det efter mer än 20 års debatt dags att börja bygga upp detta anrika slott igen. 

Så här kommer det återuppbyggda slottet att se ut. Slottsbron över Spree till vänster. Lustgarten rakt fram och Berliner Dom till höger.

Byggplatsen är politiskt laddad. Det ursprungliga slottet skadades visserligen av allierade bomber under andra världskriget, men den slutliga förstörelsen stod DDR-regimen för. Slottet sprängdes 1950 – och syftet var politiskt: att markera Sovjetkommunismens seger över Tyskland. 

Slottsplatsen döptes om till Marx-Engels-Platz och där höll kommunistregimen massmöten. Strax intill byggdes 1976 Palast der Republik. Det var ett modernistiskt skrytbygge där den östtyska Folkkammaren sammanträdde. År 1990 stängdes dock palatset sedan man upptäckt hälsofarlig asbest i konstruktionen. Och samma år föll DDR ihop som stat.

Debatten kom sedan att handla om att antingen bevara ett asbestsanerat Palast der Republik eller att återskapa det gamla preussiska barockslottet. Den tyske historikern Joachim Fest laddade debatten med ytterligare politiskt sprängstoff. Han skrev i en uppmärksammad artikel att slottet borde byggas upp igen som ett monument över Sovjetkommunismens sammanbrott.

Vänstern och DDR-nostalgikerna kämpade för palatset och beskyllde slottets tillskyndare för ”politisk revanschism”, vilket är det fulaste som den tyska vänstern kan föreställa sig. Men de demokratiska krafterna enades så småningom kring slottsplanerna. De modifierade Joachim Fests syfte med projektet. I dag heter det lite luddigt att man vill manifestera Tysklands enhet och demokrati. Vad det innebär kan var och en formulera efter tycke och smak. 

När nu de avgörande besluten om finansieringen har tagits, är det bara Die Linke, dvs efterföljarna till det östtyska kommunistpartiet, som fortfarande är emot bygget. Men de har inte längre något alternativ. Deras symbolladdade Palast der Republik har rivits.

Provdel av den nya slottsfasaden.

Det nya slottet kommer bara delvis att likna det gamla. Tre av fasaderna - de i väster, norr och söder - blir  kopior av barockslottet med nyhuggna kapitäl, örnar och vapensköldar i gräddgul saxisk sandsten. Fasaden mot öster blir däremot modernistiskt slät och enkel. 

Men även den gamla slottskupolen skall byggas upp igen. Från paradgatan Unter den Linden kommer det därför att se ut som om hela preusserslottet har återuppstått.

Slottets guldglänsande wilhelminska insida kommer emellertid inte att återskapas – åtminstone inte till en början. ”Idag är det av finansiella och politiska skäl ännu inte möjligt”, säger slottsbyggets stödförening i sin tidning. Men möjligheten finns för kommande generationer, tillägger man. Förhoppningen är tydlig att en gång kunna visa upp en kopia av kejsar Wilhelms II Vita sal, där han 1871 öppnade den första riksdagen efter det tyska riksgrundandet.

Ny exteriör utsmyckningsdetalj.

Än så länge är det tänkt att slottets insida skall användas av Humboldt-universitetet, som bl a skall presentera ”utomeuropeiska kulturer” i utställningslokalerna. Där skall också bli ett folkligt Forum, ett stort bibliotek, konstmuseum och teater. Planerarna strävar väldigt tydligt efter att med ”demokratiska” aktiviteter motverka intrycken från det monarkistiska utanverket.

Det blir skattebetalarna som står för större delen av byggnotan. I juli 2011 fattade Förbundsdagens budgetutskott beslut om finansieringen. Inte bara de borgerliga regeringspartierna stödde förslaget, utan även socialdemokrater och De Gröna.

Totalkostnaden beräknas till 590 miljoner euro, varav staten står för 478 miljoner och staden Berlin för 32 miljoner. Frivilliga insamlingar skall betala de preussiska fasaderna till en kostnad av 80 miljoner euro. Om de frivilliga bidragen kommer att räcka är oklart. Ännu har stödföreningen bara fått ihop drygt en fjärdedel av beloppet.

I maj i år är det tänkt att man skall sätta spaden i jorden och någon gång under år 2019 skall ”Humboldt-Forum im Berliner Schloss” öppnas för allmänheten. Om det är den tyska demokratin eller den preussiska historien som därmed kommer att vinna mest uppmärksamhet – ja, det återstår att se.

Referenser: Anna-Inés Hennet, Die Berliner Schlossplatzdebatte im Spiegel der Presse, Verlagshaus Braun, 2005; Berliner Extrablatt, Neueste und gründliche Informationen zum Bau des Humboldtforums in der äusseren Gestalt des Berliner Schlosses, (stödföreningens tidning), september 2011; Grünes Licht für Berliner Schloss, Tagesspiegel, 7.7.2011; Das Schloss wächst, Tagesspiegel, 20.12.2011; Bund und Land unterzeichnen Vertrag über Bau des Humboldtforums, Tagesspiegel 22.12.2011.

Anm.: Fredrik II, ”den store”, var kung i Preussen 1740-1786. Erövrade Schlesien från Österrike i Österrikiska tronföljdskriget 1740-1748. Utkämpade sjuårskriget mot Frankrike, Österrike, Ryssland, Sachsen och Sverige 1756-1763. Hade också kulturella intressen och omfattade upplysningsidéer. Har kallats ”filosof på tronen”.

Se även:
Preussens laddade återkomst 
Myten om Preussen och slutsegern
Garnisonskyrkan - en tveeggad symbol