Under våren kom jag en dag med tåget till Celle, en småstad med korsvirkeshus på södra Lüneburgerheden. Jag tänkte övernatta där på min väg till Bergen-Belsen.
Ankomstdagen var redan långt framskriden, det fanns bara tid för en kort kvällspromenad. Den gick genom stadsparken där jag, som så ofta i tyska städer, fann ett krigsminnesmärke tillägnat de döda i de båda världskrigen. Jag läste texterna utan djupare eftertanke. Reservinfanteriregementet 232 hade under första världskriget varit i Ostpreussen, Polen, Serbien, Galizien, Ryssland och Frankrike. Där låg också en sten med en text som erinrade om ”våra fallna kamrater 1939-1945. 1.KD/24.PD”.
Nästa dag reste jag som planerat med buss till Bergen-Belsen. Koncentrationslägret var aldrig något förintelseläger. Ändå beräknas 70 000 människor ha dött där under avskyvärda förhållanden, bland dem Anne Frank och hennes syster Margot. De har en särskild minnessten. Fram till den leder en upptrampad stig.
Bergen-Belsen är i dag egentligen bara en fridfull, väldig kyrkogård mitt i en sandig skog. Enkla inskrifter markerar massgravar. ”Hier ruhen 1 000 Tote”, här vilar 1 000 döda. På andra ställen står det 2 500 döda eller helt enkelt ”ett okänt antal döda”. Det finns inga kvarlämnade baracker, inget krematorium, inga vakttorn, ingen taggtråd. Allt brändes ner och togs bort av britterna, när de befriade lägret i april 1945.
På eftermiddagen var jag tillbaka i Celle. Återigen gick jag genom stadsparken. Där pågick arbete. Det gällde faktiskt krigsminnesmärket. Ett par man gick löst på det med stensåg. Jag blev förstås nyfiken och gick närmare. Vad gör ni?
- Texten skall ändras, svarade arbetsledaren.
Nu såg jag att det högst upp löpte en text längs en stenkrans runt hela minnesmärket.
- Vad står det? undrade jag och kisade genom stendammet.
- Det står: ”För kommande släktled att efterlikna” (Den kommenden Geschlechtern zur Nacheiferung), svarade han och granskade den frågande utlänningen.
- Och vad ska den nya texten säga?
Han svarade kortfattat och utan motfrågor eller förklaringar:
- Det ska stå: ”För kommande generationer till erinran” (Den kommenden Generationen zur Mahnung).
Några ändrade ord. Mitt lexikon förklarar att verbet ”nacheifern” innebär att försöka göra eller bli just som den man har som förebild. Ordet ”Mahnung” har en olycksbådande dubbelbetydelse. Det står för påminnelse, erinran och förmaning. Men också för uppmaning, anmodan.
En förändring i den lilla staden Celle med sina korsvirkeshus. Sextio år sedan det närliggande Bergen-Belsen befriades.
29 januari 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tänker på hur mycket av minnesmärken och inskriptioner som har ändrats och förfalskats genom åren. Jag var nyligen på ett nytt besök i Gdansk och det slog mig att staden nästan till 100 % saknar inskriptioner eller textrester på tyska. Visserligen är ju det mesta i centrala staden återuppbyggt på 50- och 60-talet, men i själva återskapandet verkar man ha struntat i att staden har en lång tysk historia. Det är som om den alltd varit polsk.
I Maria-kyrkan hittade jag den enda tyska texten, den framstod nästan som ett misstag, något som myndigheterna glömt att radera.
Tack Johan för dina otroligt intressanta texter om Europas 1900-talshistorier. De har i hög grad berikat mina semesterresor.
Greger Johansson
Skicka en kommentar