Ett av de tydligaste spåren av denna terror är koncentrationslägret San Sabba i Triestes södra stadsdelar. Det är en gammal fabrik från 1900-talets början, La Risiera, risskalningsfabriken. Utifrån ser lägret ut som en rad anonyma tegelbyggnader med igenmurade fönster.
Till en början använde tyskarna området för internering av italienska soldater. Men från oktober 1943 blev det fängelse, tortyrcentrum, avrättningsplats och fångläger för motståndsmän, politiskt oppositionella och judar. Mellan 3 000 och 5 000 människor beräknas ha dödats i San Sabba. Men många fler passerade lägret på väg till Dachau, Mauthausen och förintelselägren i Östeuropa. De var män, kvinnor och barn.
I dag är San Sabba ett museum och ett minnesmärke. Man går in som i ett schakt mellan 11 meter höga betongväggar, ett slags nedstigning i helvetet. Man passerar SS-personalens bostadskvarter och en skomakarverkstad där fångar arbetade. Till vänster ligger ”dödscellen” där människor som skulle avrättas inom ett dygn hölls instängda sina sista timmar i livet.
I bottenplanet finns 17 celler som rymde upp till sex personer vardera. På ovanvåningarna låg större bostadsytrymmen för fångarna. Där fanns också stora lagringsutrymmen för möbler och värdesaker som tagits främst från Triestes judiska familjer.
Den stora gården är hotfullt kall, tom och anonym. Utefter ena gavelväggen syns en blekning i teglet, en lämning efter ett rivet hus. I det fanns under lägrets verksamhetstid en stor kremeringsugn. Från början hade ugnen använts för torkning av ris, men i januari 1944 byggdes den om och den 4 april togs den i bruk för sitt nya ändamål. Då kremerades kropparna av 70 människor. De hade tagits av SS som gisslan och sedan skjutits.
I San Sabba samlades en sällsynt skara brutala mördare. Förföljelsen av judarna och verksamheten mot partisanerna leddes av Odilo Lotario Globocnik, född i Trieste och Heinrich Himmlers vän. Globocnik hade deltagit i ”Aktion Reinhard”, dvs utrotningen av judarna i Polen. Han medförde 92 ”specialister”, många av dem ukrainska SS-män och SS-kvinnor. Vid krigsslutet begick han självmord.
Christian Wirth anlände till San Sabba i september 1943. Han var en av ledarna bakom T4-programmet, dvs mördandet av sk mindervärda, utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och människor med obotliga sjukdomar. Detta program började redan 1939 i universitetsstaden Freiburg men leddes från kontoret på Tiergartenstrasse 4 i Berlin. Därav namnet T4. Wirth var chef för första insatskommandot i Trieste fram till den 26 maj 1944, då han dödades i ett bakhåll.
Kommendant i San Sabba var Joseph Oberhauser, en ölbryggare från München. I sin frånvaro ställdes han inför domstol i Trieste 1976 och dömdes till livstids fängelse. Men han behövde aldrig avtjäna sitt straff. De italienska myndigheterna försökte inte ens få honom utlämnad eftersom utlämningsöverenskommelsen mellan Italien och Tyskland inte gällde brott begångna före 1948. Oberhauser fortsatte att brygga öl i München fram till sin död 1979.
Den 29 april 1945, samma dag som Mussolinis döda kropp hängdes upp i fötterna i Milano, sprängde SS kremeringsugnen och andra delar av San Sabba för att dölja sina brott. Två dagar senare trängde Titos partisaner in i lägret och en ny period av terror inleddes – fast nu mot andra befolkningsgrupper. Regionens lidanden var långtifrån över.
(Fakta i denna artikel är huvudsakligen hämtade från material i San Sabbas museum, men även från Richard Collier, "Duce! Benito Mussolinis uppgång och fall" samt från Norman Davies, "Europe. A History".)
Se också artiklarna:
Trieste i Titos grepp
Flyktingar i San Sabba 1963
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar