The Dollar Connection

Volvo i Göteborg och Olofström måste säga upp 1 200 människor från sina jobb. Varför? Det beror till stor del på den svaga dollarn, förklarar vd Fredrik Arp. Den hemlighetsfulla valutamarknaden har plötsligt blivit plågsam verklighet i den svenska vardagen.

Sedan år 2000 är dollarn inne i en ny period av försvagning. Kursen har fallit från 1,21 euro per dollar till 0,63 euro. Det är 48 procent.

Bakgrunden är i princip densamma som under dollarkriserna på 1960- och 1970-talen (se tre tidigare artiklar om dollarns historia). Eftersom centralbankerna världen över är beredda att hålla dollar som viktigaste valuta i sina valutareserver, kan USA leva över sina tillgångar, importera mer än vad man exporterar och låta Europa och Asien finansiera sin överkonsumtion – och Irakkriget. Eller enklare uttryckt: USA kan som enda land i världen betala för sig överallt med sin egen valuta.

”Världens uppblåsta valutareserver är packade med dollartillgångar som förlorar i värde”, skrev tidskriften The Economist i december. Dessa valutareserver har sedan sekelskiftet nästan trefaldigats. Och för varje dollar som centralbankerna växlar in måste de ge ut egen valuta. Det bidrar till att den inhemska penningmängden i europeiska och asiatiska länder ökar mycket snabbare än produktionen av varor och tjänster. Inflationen drivs på.

Tydligast är detta samband i de oljerika staterna i Mellanöstern som kopplat sin egen valuta till dollarn. Eftersom oljan handlas i dollar har dessa stater tvingats ackumulera dollar i ofantlig omfattning. Nu går följaktligen en kraftig inflationsvåg över den oljerika arabvärlden.

Ju svagare dollarn har blivit desto mer har oljeexportörerna höjt priset på oljan för att kompensera sig. Dollarraset svarade för en tredjedel av prisuppgången på olja under åren 2003–2007. Det har den amerikanska centralbankens lokalkontor i Dallas räknat ut (länk).

Allt hänger ihop: De stigande oljepriserna tenderar förstås att försämra det oljeimporterande USA:s handelsbalans, vilket i sin tur skapar nya utflöden av inflationsdrivande dollar över världen.

Inte att undra över att dollarns värde sjunker. Ja, vem vill egentligen ha dollar? Det är ju en tillgång vars värde förväntas fortsätta att falla. Enligt valutaexperten Stephen Jen i den amerikanska banken Morgan Stanley är därför den spekulativa försäljningen av dollar nära ”all-time high” (Jen citeras i Economist, 1 dec. 2007).

Redan har världens centralbanker gjort stora förluster på sina dollartillgångar. Kan de skydda sig? Sedan 1999 finns det ett alternativ till dollarn: euron. Men om många centralbanker skulle lämna dollarn på en gång, skulle det utlösa en dramatisk kris. Inte minst centralbankerna själva, t ex den kinesiska och den japanska, skulle drabbas hårt. Därför har överväxlingen till euro hittills gått långsamt och försiktigt.

Idag består valutareserverna av 25 procent euro och 65 procent dollar. Då är inte Kina och Mellanöstern medräknade; med dem inkluderade är dollarandelen antagligen ännu större.

Volvo Personvagnar i Göteborg och Olofström säljer en stor del av sin produktion i USA och får alltså betalt i en allt svagare dollar. I media gissar man att Volvo behöver en dollarkurs på 7,50 kronor för att alls tjäna några pengar i USA. Idag ligger kursen kring 6 kronor.

Problemen är likartade för den europeiska flygplanstillverkaren Airbus som planerar att göra sig av med 10 000 anställda i Europa. För varje cent som dollarn försvagas mot euron förlorar Airbus 100 miljoner euro. Sedan augusti 2007 har dollarn tappat 20 cent och Airbus förlorat intäkter på 2 miljarder euro.

För både Volvo och Airbus gäller det att förlägga åtminstone en del av sin produktion till USA. Då får de inte bara intäkter utan också kostnader i dollar och skyddas därmed bättre för dollarraset. Det är häpnadsväckande att ingen på allvar ställer frågan varför Volvo inte redan för flera år sedan lagt mer produktion i USA eller åtminstone köpt fler insatsvaror därifrån.

Vad är då utsikterna för dollarn? För att stärka den skulle räntan behöva höjas i USA och sänkas i EU. Det ser för närvarande ut att bli tvärtom.

I USA är centralbanken Federal Reserve mer förskräckt över konjunkturavmattningen och finanskrisen än över den svaga dollarn. Ja, amerikanerna har egentligen inget intresse alls av att stärka dollarn. En stärkning skulle bromsa den amerikanska ekonomin än mera, handelsbalansen skulle försämras och arbetslösheten öka.

I Europa fokuserar centralbankerna allt mera på den snabbt tilltagande inflationen. Att i ett sådant läge sänka räntorna för att stärka dollarn är en svårsåld politik. Tvärtom har den Europeiska centralbanken, ECB, i Frankfurt signalerat att man är beredd att höja räntan. Det kommer, allt annat lika, att stärka euron än mer, dvs dollarn får en ny skjuts utför.

Så de anställda vid Volvo i Göteborg och Olofström sitter sannolikt fast i den internationella valutavärldens spindelnät av politik och egenintresse.

Källor: Losing faith in the greenback och The panic about the dollar, The Economist, 1 dec. 2007; Dollar slide: Is the Gulf ready to cut loose?, The Middle East, december 2007; Ende eines Zeitalters, Der Spiegel 48/2007, Öl und Euro im Tandem auf Höchstniveau, Frankfurter Allgemeine Zeitung 10 april 2008, Inflation treibt den Euro auf neue Hochs, Frankfurter Allgemeine Zeitung 16 april 2008, Der Euro steigt erstmals über 1,60 Dollar, Frankfurter Allgemeine Zeitung 22 april 2008. Statistics, European Central Bank, Frankfurt, april 2008. European Central Bank, Eurosystem, diagram: http://www.ecb.int/stats/exchange/eurofxref/html/eurofxref-graph-usd.en.html
Federal Reserve Bank of Dallas, länk till artikel om bl a dollarns påverkan på oljepriset: http://www.dallasfed.org/research/eclett/2008/el0805.html

Anm. Artikelförfattaren var 1984-2001 finansmarknadsreporter på Svenska Dagbladet.

Bilden: European Central Bank med eurosymbolen i Frankfurt am Main.

Artikeln är nummer 4 i en serie. De andra är:
Dollar, guld och Bretton Woods (1)
En dollar god som guld (2)
Den största dollarkuppen (3)