Slavsonen och kungaättlingen

Att Maecenas skulle bli vän med Horatius var minst sagt osannolikt. Maecenas var etruskisk kungaättling och stod makten i Rom nära. Horatius var bondpojke från provinsen och son till en frigiven slav.

Fadern satsade allt på att sonen skulle få det bättre än han. Horatius skickades till världens bästa skolor. De fanns i Athen.

Medan Horatius läste filosofi i Grekland mördades Caesar i Rom. Det var den 15 mars år 44 f.Kr. Bara några månader därefter kom Caesars mördare Brutus till Athen för att rekrytera soldater till kampen mot de nya makthavarna i Rom, främst Caesars arvtagare Octavianus.

Brutus var populär bland de romerska studenterna i Athen. Han stod för den gamla, asketiska republikanska ordningen – och för friheten. Det var när Caesar tänkte göra sig till envåldshärskare som Brutus och hans sammansvurna mördade honom.

Horatius blev snart militärtribun hos Brutus och chef för en av dennes legioner. Men i slaget mot Octavianus vid Filippi år 42 f.Kr. gick det illa. Brutus förlorade och blev dödad. Horatius ”kastade skölden” och flydde nesligen.

Han återvände utfattig till Rom. Fadern var död och arvet efter honom hade Octavianus konfiskerat. Ändå fick Horatius del av den amnesti som utfärdades för Brutusanhängare som bytte sida. Han började skriva vers för att skaffa sig bröd för dagen.

En dag blev han presenterad för Maecenas, Octavianus närmaste man. Det måste ha varit ett laddat möte. Vid Filippi hade de med vapen i hand bekämpat varandra. Men nu behövde makthavarna i Rom stöd av de intellektuella och av poeterna. Enligt Carl-Göran Ekerwald ”köpte” Maecenas Horatius och fick utomordentligt bra valuta för pengarna i form av hyllningsdikter som så småningom skulle göra båda odödliga.

Som betalning – eller var det ett uttryck för vänskap? – fick Horatius en lantgård i Sabinerbergen cirka tre mil öster om Rom; ett ställe som han kom att älska och dit han drog sig tillbaka så ofta han kunde. Men Maecenas förblev patronen och Horatius klienten. Beroendet var tydligt och när Octavianus gjorde sig till envåldshärskare och började kallas kejsar Augustus, blev Horatius hans hovpoet.

Horatius ideologiska helomvändning var iögonenfallande. ”Det är svårt att tro annat än att han fick höra av sina gamla meningsfränder att han var en förrädare”, anser latinprofessorn Tore Janson.

Svikna ideal och beroende av makten – var det bakgrunden till Horatius melankoli? Själv skrev han:

”Ibland är mitt sätt att tänka i strid med sig själv. Jag avvisar det jag eftersträvade, återvänder till det nyss övergivna. Tanken flyter hit och dit och går på tvärs mot livets hela ordning, river ner, bygger upp, förvandlar kvadrater till cirklar.”

Han skrev detta i ett brev just till Maecenas. Fortsättningen vittnar om deras nära vänskap: ”Och du, Maecenas, anser bara att jag drabbats av en galenskap som delas av alla människor, du skrattar inte.” Den sårbare Horatius skymtar.

Mellan Maecenas och Horatius utvecklades en vänskap som varade i tre decennier. De reste tillsammans, festade, sökte varandras sällskap, uppmuntrade och stödde varandra. Horatius skrev om deras vänskap i ett trettiotal dikter. ”Ingen har som han hyllat vänskapen”, anser Ekerwald.

Men Horatius hade ändå behov av att markera sitt oberoende. Gentemot den stormrike Maecenas gjorde han det genom att håna vinningslystnaden och hylla det enkla livet. Även mot Augustus satte han gränser. Han avböjde ett erbjudande att bli dennes privatsekreterare.

Kunde det verkligen finnas äkta vänskap med så mycket ojämlikhet?

År 23 (eller 22) f.Kr. avslöjades en komplott mot Augustus liv. En av konspiratörerna visade sig vara bror till Maecenas hustru. Maecenas valde att varna sin svåger och förlorade därmed i ett slag hela sitt inflytande hos kejsaren. Men vännen Horatius förlorade han inte; Horatius valde vänskapen framför makten.

Och när Maecenas blev dödligt sjuk skrev Horatius en unik dikt till honom:

Ah, skulle våldsmakt rycka dig bort en dag,
min skatt, min själs hälft, varföre dröjde jag?
Här kvarstå ensam? – halv, berövad
vännen och vänskapen? – Nej, den timmen

blir bådas öde! Ej är den ed jag svär
lättsinnigt menad: går du, går också jag,
när helst det händer! Samman, samman
skall vi beträda den sista färden.

Horatius dog samma år som Maecenas, år 8 f.Kr., bara några månader efter honom. Han begravdes intill Maecenas gravhög på Roms sydligaste kulle Esquilinen. Idag finns inga spår av deras gravar.

Källor och litteratur: Carl-Göran Ekerwald, Horatius. Liv och tänkesätt, Norstedts 2006; Tore Janson, Romarinnor och romare. Livet i antiken, Wahlström & Widstrand 2006. Ivar Harrie, Poeten Horatius, Stockholm 1936. Karl Vennberg, Levnadsstämningen Horatius, artikel i På mitt samvete, Författarförlaget 1987; Horatius, Oden I-III, översättning Ebbe Linde, Forum 1963.

Bilden är tagen i april 2008 genom ett valv i kejsar Hadrianus villa tre mil öster om Rom med utsikt upp mot Tivoli (i antiken Tibur) och Sabinerbergen.

Anm.1: På grund av sitt stöd till konstnärer och författare i Rom kom Maecenas att ge sitt namn åt konstgynnare under alla tider: mecenat.

Anm.2: Slaget vid Filippi år 42 f.Kr. var egentligen ett dubbelslag. Först besegrade Brutus Octavianus men tre veckor senare besegrades Brutus av Octavianus allierade Antonius. När Octavianus återvände hem till Rom lade han Brutus avhuggna huvud vid foten av Caesars staty.

Anm.3: Karl Vennberg ger inte mycket för resonemanget i den här artikeln. Han skriver: ”Att Horatius med tiden blev Augustus man, att han inte bet sig fast i något dödsdömt och stoiskt republikanskt patos bara för att han så snöpligt hade slängt skölden ifrån sig vid Filippi, är inte mycket att göra affär av. Hans naturliga blodtörst tycks ha varit ringa. [- - -] Det finns inga skäl att misstänka Horatius för opportunism.”

Anm.4: De citerade diktstroferna är hämtade ur 17:e odet i andra boken. Det är oklart vari hotet mot Maecenas liv bestod, skriver Ebbe Linde. Det har spekulerats om sjukdom, förgiftning eller ormbett.

Se även Månadens haiku.
Besläktat tema i artikeln Vänskap.