Slutet för Mittelbau-Dora/Speer (8)

I januari och februari 1945 rullade spöklika tågsätt in på bangården vid koncentrationslägret Mittelbau-Dora i centrala Tyskland. De kom från lägren i Auschwitz och Gross-Rosen, som evakuerades inför Röda arméns inmarsch.

I boskapsvagnarna låg tusentals människor, stelfrusna, utmärglade, döende och redan döda. Det var män, kvinnor och barn. 4 000 kom från Auschwitz och 10 000 från Gross-Rosen utanför Breslau. På kort tid räknade SS över 5 000 döda. Lägrets krematorieugnar räckte inte till. Lik brändes i öppna eldar på banvallarna.

Mittelbau-Dora hade skapats ett och ett halvt år tidigare i samarbete mellan rustningsminister Albert Speer och SS-chefen Heinrich Himmler. Speer ville bygga en mönsteranläggning för produktion av krigsmateriel och SS levererade arbetskraften: krigsfångar.

I de långa tunnlarna i berget Kohnstein utanför Nordhausen arbetade på vårvintern 1945 14 000 människor, mest ryssar, polacker och fransmän, under omänskliga förhållanden (se tidigare artikel). Runt den centrala anläggningen fanns dessutom ett 40-tal underläger med ytterligare 26 000 slavarbetare. De tillverkade bl a vedergällningsvapnet V2, raketen som Hitler hoppades skulle vinna kriget åt honom.

Med ankomsten av fångarna från öster inleddes den slutliga undergången för mönsterindustrin Mittelbau-Dora. För att hålla igång produktionen i det överbefolkade lägret måste först de sjuka och döende avskiljas från de arbetande. I den angränsande staden Nordhausen inrättades en kasern, Boelke, som dödsläger. Flera tusen fångar fördes över dit.

Sedan försökte SS öka arbetseffektiviteten genom en allt mera brutal terror. Den gamla lägerledningen byttes ut mot SS-folk som kommit med transporterna från Auschwitz. Fler och fler fångar avrättades för påstått sabotage.

Med magnifikt förakt för verkligheten beslutade Albert Speer samtidigt att koncentrera hela den tyska raketutvecklingen till Nordhausen. Tusentals experter från företag som Siemens, BMW och Telefunken skulle flytta dit från Peenemünde vid östersjökusten, där de inte längre var säkra för fiendens arméer.

Allra viktigast var att rustningsstaben under Speers ställföreträdare Karl-Otto Saur flyttade från Berlin till Mittelbau-Dora i början av februari 1945. Bara ett par veckor därefter kom det första allierade bombanfallet mot Nordhausen och rustningsstaben tvangs att flytta in i själva tunnelsystemet i Dora.

Ett par hundra underjordiska kontor inrättades intill tunnlar där slavarbetet fortgick. Enligt vittnesmål från överlevande fångar ägnade sig stabspersonalen åt nattliga dryckeslag, som drog ut långt fram på förmiddagarna, samtidigt som människor dödades genom hängning några meter därifrån.

I början av mars fick 30 danska och norska fångar tillåtelse att lämna Mittelbau-Dora. De fördes med järnväg till lägret Neuengamme. Där hämtades de med greve Folke Bernadottes vita bussar och fördes till Sverige. Alla överlevde. Samtidigt drevs ett par tusen andra fångar ut på en dödsmarsch till fots i riktning mot Buchenwald och 40 000 var kvar i lägret. Där rådde kaos.

Den 27 mars lyckades tyskarna skjuta iväg den sista V2-raketen. Den riktades mot Antwerpen. Sedan bröt produktionen samman och avstannade.

Genom flygspaning och förhör med krigsfångar kände de allierade till verksamheten i Mittelbau-Dora sedan flera månader. Men några bombanfall mot den väl skyddade, underjordiska anläggningen genomfördes inte. Det ansågs meningslöst.

Staden Nordhausen med 65 000 invånare var emellertid utan skydd. På eftermiddagen den 3 april 1945, det var den första vardagen efter påsk, kom flygplanen, 200 bombare från brittiska RAF. Anfallet riktades bl a mot Boelkekasernen, som inte var utmärkt med rödakors-flaggor. 1 300 sjuka fångar dödades. Dagen därpå kom en andra våg. Nu drabbades centrala staden där nästan alla hus förvandlades till grus och kostade 6 700 människor livet.

Den slutliga evakueringen av Mittelbau-Dora inleddes samma dag. 4 000 ryssar drevs iväg till fots mot Bergen-Belsen. De flesta andra packades under stor brutalitet in i godsvagnar och kördes iväg till andra läger. Totalt evakuerades 36 500 fångar - 8 000 dog.

Raketexperterna, både tyskar och fångar, lämnade Mittelbau-Dora i ett särskilt privilegierat sovvagnståg, som fick namnet ”Der Vergeltungsexpress” (Vedergällningsexpressen). Med ombord på färden mot Alperna fanns Wernher von Braun, som knappt två år tidigare hade fått Hitler och Speer att entusiastiskt storsatsa på V2-projektet. I maj överlämnade han sig till amerikanerna, som erbjöd honom en ny karriär.

Några hundra döende fångar lämnades kvar i Mittelbau-Dora medan tusentals panikslagna civila från det bombade Nordhausen sökte skydd i de övergivna tunnlarna. Den 11 april 1945, idag för 65 år sedan, anlände till slut amerikanerna till resterna av Albert Speers största industrisatsning.

Referenser: Jens-Christian Wagner, Produktion des Todes. Das KZ Mittelbau-Dora, Göttingen 2001; anteckningar från eget besök på platsen 18.4.2004.

Bild: Krematoriet från mars 1944 (tidigare fördes döda till krematoriet i Buchenwald). Två ugnar. Numera minnesplats. Egen bild från 2004.

Anm. Jens-Christian Wagner drar två väsentliga slutsatser av sin forskning kring Mittelbau-Dora. 1/ De flesta av slavarbetarna sysslade med byggverksamhet runt om i södra Harz – alltså inte med tillverkning av V1- eller V2-raketer. Byggverksamheten gällde fabriker för annan rustningsproduktion. Rakettillverkningen blev successivt en allt mindre del av verksamheten. 2/ Med sina över 40 underläger och som mest 40 000 slavarbetare, som ofta var inkvarterade mitt i byar och städer, var verksamheten i Mittelbau-Dora väl känd av lokalbefolkningen. Wagner hävdar: ”Utan breda befolkningslagers tysta accepterande eller uttryckliga instämmande hade systemet med NS-koncentrationsläger inte kunnat existera under någon längre tid.” Att efter kriget framställa verksamheten i Mittelbau-Dora som hemlig och enbart underjordisk är, enligt Wagner, bara ett sätt att försöka underbygga föreställningen att det var möjligt för lokalbefolkningen att vara okunnig om vad som hände.

Artikeln är nummer 8 i en serie. De andra är:

Fäder och söner/Albert Speer
Germania och judarna/Speer (2)
Teglet från Sachsenhausen/Speer (3)
Vedergällningsvapnet/Speer (4)
På besök i helvetet/Speer (5)
Uppror/Speer (6)
Avsked/Speer (7)