Vägvalet/Krisen (7)

Är världen äntligen på väg ut ur den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet? Eller hotar en ny störtdykning? Det är den centrala frågeställningen bland ekonomer och politiker detta osäkerhetens år 2010.

Politikerna är vettskrämda över hotet om statsbankrutt i Grekland, Spanien, Irland och Portugal. I panik försöker de göra något åt de enorma budgetunderskott och de berg av statliga skulder som blev en följd av bankräddningen 2008. Fältropen ljuder: minska de statliga utgifterna! Annars hotas hela europrojektet!

Ekonomerna är rädda för att sparpaketen, som nu skall genomföras samtidigt i land efter land, skall stjälpa den bräckliga återhämtningen ner i en ny lågkonjunktur. Nobelpristagaren Paul Krugman talar till och med om en risk för deflation, alltså fallande priser. Det skulle kunna leda till en lång period av stagnation och arbetslöshet främst i Europa.

I diskussionen kring dessa skilda synsätt fladdrar ibland ett årtal förbi, 1937. Då befann sig USA i en liknande situation av återhämtning efter en djup kris. Vintern 1932-1933 hade varit värst. Då var 15 miljoner amerikaner utan arbete. Det var nästan 30 procent av arbetsstyrkan.

Sedan demokraten Franklin D. Roosevelt tillträtt som ny president på våren 1933 började en återhämtning. Fram till 1937 gick arbetslösheten ner till 7,5 miljoner. Industriproduktionen ökade, priserna steg och även börsen vände uppåt.

Många trodde att förbättringarna berodde på Roosevelts nya ekonomiska politik, The New Deal. Den innebar bl.a. satsningar på arbetslöshetsersättning och offentliga jobb.

Men återhämtningen var långsam och skakig. Under sommaren 1937 gick ekonomin in i en stagnation. Efter en toppnotering i mars började börsen att svikta. Och i augusti vände den brant neråt. Fram till slutet av september gick börsindex ner med 30 procent. I oktober kom en ny störtdykning.

Produktionen av stål, en central faktor i den amerikanska ekonomin, hade i augusti legat på 85 procent av kapaciteten. Vid årets slut hade den drastiskt sjunkit ihop till 26 procent. Och arbetslösheten ökade lavinartat. År 1938 noterade USA på nytt en förödande massarbetslöshet med 11 miljoner människor.

Ekonomihistorikern Charles P. Kindleberger konstaterar att detta var ”den brantaste ekonomiska nedgången i Förenta staternas historia”, hälften av återhämtningen var plötsligt utplånad och de dramatiska händelserna visade att ”den ekonomiska återhämtningen i Förenta staterna hade vilat på en illusion”.

Denna illusion hade flera komponenter. Roosevelts understöd och jobbprogram skapade visserligen en något bättre efterfrågan på bilar, kläder och bostäder. Förväntningar om fortsatt konjunkturuppgång ledde till högre råvarupriser. Industriproduktionen ökade – men det mesta gick till lageruppbyggnad, inte till köpstarka kunder!

Under bank- och valutakriserna i början av 30-talet hade efterfrågan på guld ökat drastiskt. När återhämtningen kom, började placerarna sälja tillbaka sitt guld till bankerna. Det ökade mängden pengar i ekonomin – pengar som i stor utsträckning sökte sig till börsen. Därför gick börskurserna upp.

Detta var förstås ingen varaktig, sund efterfrågan. Ju mer guld som såldes, desto större blev oron för att guldpriset skulle sjunka – och ännu mer guld bjöds då ut på marknaden. Toppen nåddes i juni 1937. När guldflödet sedan minskade, sjönk börskurserna.

Även Roosevelts New Deal visade sig vara en illusion. Underskotten i den federala budgeten ökade visserligen under återhämtningens år och förbättrade därmed efterfrågan i ekonomin. Men det räckte långt ifrån för att skapa full sysselsättning och bestående förbättringar. Ekonomihistorikern Dudley Dillard drar slutsatsen: ”Den nya given sammanföll med den mest långvariga stagnationsperiod och massarbetslöshet som Förenta staterna upplevt.”

Det vill säga: Roosevelt förde under dessa år inte någon keynesiansk budgetpolitik! Tvärtom! Han var precis som sin kritiserade företrädare, republikanen Herbert Hoover, en ivrig förespråkare för en balansering av den federala budgeten. Så sent som den 12 oktober 1937 krävde han att kongressen skulle utplåna budgetunderskottet. En vecka senare kom börsraset.

Sannolikt var det just en brutal nedskärning av det federala budgetunderskottet som tippade ekonomin ner i den nya massarbetslösheten. Underskotten hade successivt ökat från 2 till 4 miljarder dollar fram till 1936. Men detta år genomförde Roosevelt en bantning till 2,7 miljarder och 1938 skars underskottet ned ytterligare till 1,2 miljarder. Konsekvenserna var övertydliga.

I själva verket var det kriget, inte New Deal, som räddade USA ur Den stora depressionen. Det skedde tack vare de ofantligt ökade rustningsutgifterna. Med underskott i den federala budgeten på 21 miljarder dollar 1941 och 57 miljarder 1943, alltså i en helt ny dimension, skapades full sysselsättning, fullt kapacitetsutnyttjande – och inflation.

Referenser: Charles P. Kindleberger, The World in Depression 1929-1939, London 1973; Dudley Dillard, Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia, sv. 1975. En aktuell artikel i ämnet: Martin Wolf, Why plans for early fiscal tightening carry global risks, Financial Times, 15 juni 2010. Se även Paul Krugmans blog: The Conscience of a Liberal.

Anm.: Franklin D. Roosevelt påverkades successivt av sina medarbetare i riktning mot en medveten keynesiansk finanspolitik. Efter katastrofen 1937 kom hans slutliga omvändelse. I The Recovery Programme från 14 april 1938 accepterade han att budgetunderskotten ökade för att stabilisera ekonomin. Kindleberger kommenterar: ”The Keynesian doctrine of spending for stability was finally accepted after having been resisted for seven years of depression by both Hoover and Roosevelt.” Ett kraftfullt underbetyg för Roosevelt ges även av Richard G. Lipsey & Peter O. Steiner i deras Economics, New York 1975: ”Had the first Roosevelt administration been able to run deficits of $40 billion per year instead of $2 to $4 billion per year, it might have ended the waste of the depression five years sooner.”

Artikeln är nummer 7 i en serie. De andra är:
Marknadens välkomna hämnd
Kapitulationen/Krisen (2)
De sjuka idealen/Krisen (3)
I kniptången/Krisen (4)
Hotet från USA/Krisen (5)
Demaskeringen/Krisen (6)
Den goda inflationen/Krisen (8)