Vikingarna och vikingatiden håller på att tappa sin vetenskapliga trovärdighet mitt i en våg av nationell och internationell vikingayra. Det var ett tydligt budskap från de svenska historiedagarna i Riga 29 september till 1 oktober.
Det är föreställningen om en enhetlig, ursprunglig och nordisk vikingatid som är i gungning. Inte bara de behornade hjälmarna verkar vara ohistoriska. Den förmodat enhetliga vikingareligionen visar sig skifta kraftigt även mellan närliggande platser, t ex när det gäller gravskicket. Symbolerna härstammar från högst olika tider; solvagnen från 1300-talet före Kristus och torshammaren från 800-talet efter Kristus. Kulthuset i Uppåkra visar sig vara påverkat av romerska förebilder. Det har dessutom förändrats successivt under 500 år, vilket passar dåligt med föreställningen om en homogen, statisk vikingatid. Även borgarnas utseende har sannolikt påverkats söderifrån, nämligen av de romerska härlägren.
Inte ens runorna har en entydig förankring i Norden. Enligt professor Rune Palm, Stockholms universitet, har de uppfunnits av en german som kunde latin. Påverkan från latinet är tydlig, anser han. Runorna är spridda i tiden från andra århundradet till digerdöden på 1300-talet. De kan följaktligen inte enbart knytas till vikingarnas två århundraden. Det hedniska templet i Uppsala är dessutom omgivet av kristna (!) runstenar. Epokerna flyter in i varandra.
Ett gammalt problem är de isländska sagorna i Snorres Edda, från vilken nästan all berättande information om vikingatiden har hämtats. Eddan skrevs först under kristen medeltid på 1200-talet, minst 150 år efter det att vikingatiden enligt den gängse tidsindelningen var slut. Snorre skrev alltså inte precis om det han själv hade sett, ett källkritiskt problem av dignitet. Redan under 1960-talet fördes Eddan därför diskret åt sidan som historiskt källmaterial av professor Jerker Rosén i Lund.
Ja, det serverades mycket bekymmer för vikingafansen i Riga. De framfördes av forskare som professor Anders Andrén, Stockholms universitet, doktorerna Fredrik Svanberg, Historiska museet i Stockholm och Anna Wallette, Lunds universitet. Och de hejades livligt på av vetenskapsjournalisten Maja Hagerman, som driver en energisk kampanj mot föreställningar om svenskar som ett särskilt rasrent och ädelt släkte.
Fredrik Svanberg sammanfattade domen över död vikingatid: den är ”en myt rakt av”, skapad av nationalromantiken på 1860- och 1870-talen.
Emellertid är denna myt högst levande. Så levande att professorerna och doktorerna var eniga om att den inte kan avskaffas, även om vi skulle önska det. Anna Wallette ryckte ut till vikingatidens försvar: ”Trots att vikingatiden varit kanoniserad skall vi inte slänga ut den. Den är en väg in i medeltiden, en viktig period att ha kvar. Även om vikingatida människor inte begrep att de var vikingatida, kan de få lov att förbli det.” En ädel, svensk tanke.
Och hon varnade för övermod. ”Vi skall vara försiktiga med att säga att vår vetenskap är vetenskap medan det som man sysslade med tidigare inte var det. Må vara att det var medeltidsmänniskor som skrev, men de var också historiker, de skrev om sig själva och om sina förfäder.”
En kommande artikel skall handla om mytens envetna liv, långt borta från forskningens torra fakta.
Nästa artikel om vikingen:
Ropet efter myten/Vikingen (2)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har per epost fått nedanstående allmänna kommentar till historiedagarna, som jag med Annes tillåtelse sänder vidare till er alla:
"Kort kommentar till de svenska historiedagarna:
Den som vill möta ett genomsnitt av mänskligheten ska resa på De svenska historiedagarna. I Riga fanns fint folk och vanligt folk (=historielärare), de som visste var vikingahjälmarnas horn kom ifrån och de som inte visste det, de som visste hur man klär sig i ambassadörers närvaro och de som inte visste det, de som kom i tid och de som kom i otid, de som kunde tappa en bricka så innehållet inte kom på grannen, de som kunde använda tekniska hjälpmedel och de som inte kunde det, de som fått pris och de som ännu inte fått det, scharlataner och lärda, skalliga och långhåriga (dock inte merovinger), vegetarianer och köttätare.
Alla dessa människor pratade oavbrutet med, till eller om varandra. Slutsats: En del av mänskligheten fanns inte representerad där: trappistmunkar.
Hälsningar från en som var där
Anne Örjmark
Det finns en passande fornnordisk historia om ett mordfall där offret påträffats med en yxa i huvudet.
Inget vittne ville dock säga huruvida mördaren varit i offrets hus. Till slut så sa i alla fall en:
- Om Tore vet jag inte, men yxan hans var där.
Probmlemet är till stor del det älskade begreppet vikingar, som idag felaktigt används urholkande om nordbor i allmänhet, istället för att reserveras för de som verkligen var vikingar. När man blir mer exakt med termerna upptäcker man att det var Nordbor som hade religioner, båtbyggeri, etc, och att ordet viking bara betydde pirat, och att de som sådana kanske bara utgjorde mindre än en procent av befolkningen. Vilken religion, kost, klädval etc, denna minoritet kan ha haft, vet inga arkeologer, eftersom inga skelett från vikingatiden hittats med visitkortet viking. Nästan allt forskningsmaterial rör bara vanliga nordbor.
Fredrik Svanberg svarar mig 2010-01-18; efter jag tipsat honom om en mening i Snorre Sturlassons Egil Skallagrimrs saga: Björn var farmaður mikill, var stundum í víking, en stundum í kaupferðum; Björn var hinn gervilegasti maður:vilket betyder översatt: Björn var ibland en viking, ibland en handelsman.(Men inte båda samtidigt, eftersom det betyder olika saker). Fredrik Svanberg svarar: [citat] Sturlusoncitatet ger väl uttryck för samma sak som jag hävdar, att begreppet viking under vikingatiden enligt vad man kan utläsa av runstenarna verkar ha betytt ungefär "sjörövare". Det var inte namnet på ett folk eller ens en samhällsgrupp utan snarare på något man kunde ägna sig åt ibland, medan handelsfärder var något annat. [slut citat]
Professor Björn Ambrosiani anser att vikingbegreppet bör reserveras för sjöröveriet och maffiametoderna. Resten av befolkningen ägnade sig åt jordbruk, handel och hantverk.
Skicka en kommentar