Preussens laddade återkomst

Historia skrivs inte bara med ord. Många människors bild av det förflutna påverkas minst lika mycket av slott, monument, kyrkor och gravar. Ibland är dessa fysiska lämningar från förgångna tider så laddade med nedärvd politik att de vittnar mer om samtiden än om historien.

Så är det just nu i Berlin. Där pågår arkeologiska utgrävningar av det gamla preussiska stadsslottets källare samtidigt som DDR:s paradbyggnad Palast der Republik rivs på tomten intill. Och detta i skuggan av den för några år sedan nyrenoverade Berliner Dom, som är sprängfylld av Hohenzollrarnas historia.

Alltsammans är faktiskt fångat på den här bilden från mars i år. I förgrunden pågår utgrävningarna av Fredrik I:s slott. Fredrik var Preussens förste kung, 1701-1713. Han bodde egentligen i Königsberg men ville skaffa sig något representativt vid floden Spree. Hans barockslott blev så småningom en symbol för den preussiska monarkin.

Under andra världskriget skadades slottet men det förstördes inte fullständigt. I stället var det den kommunistiska regimen i DDR under Walter Ulbrichts ledning som stod för förintelsen av de symbolladdade lämningarna av preussisk historia och ”militarism” – slottet sprängdes 1950. Bara slottsportalen sparades – ty från den hade Karl Liebknecht utropat den socialistiska republiken 1918 (bilden nedan visar portalen inbyggd i en annan byggnad).

Den gamla slottsplatsen blev sedan under 25 år uppmarschplats för DDR-regimens massdemonstrationer. År 1976 befästes platsens nya politiska betydelse genom bygget av Palast der Republik. Det var en modernistisk byggnad som kombinerade uppgifter som kulturhus och parlament. I folkmun kallades palatset för Erichs Lampenladen. Det syftade på alla lamporna i foajén. Och Erich var förstås partichefen Honecker.

Samma år som Tyskland återförenades, 1990, stängdes palatset sedan det avslöjats att det var fullt av miljöfarlig asbest. En del ville bevara byggnaden som ett Palast des Zweifels (Tvivlets palats) eller som ett monument över förlorade visioner. Men efter en lång debatt påbörjades förra året rivningen (husskelettet till höger). Den blir inte klar förrän tidigast nästa år.

Samtidigt pågår förberedelserna för att bygga upp det gamla preussiska stadsslottet igen. År 2002 beslöt förbundsdagen att tillåta en återuppbyggnad. Om tre år räknar man med att gjuta den nya grunden. Men finansieringen är långtifrån klar. Enligt Der Spiegel (15/2007) kostar bygget 480 miljoner euro. Bara den historiska fasaden beräknas kosta 80 miljoner euro och den skall stödföreningen för slottsbygget betala. Men föreningen har ännu bara fått ihop 14 miljoner.

Man kan tryggt utgå från att diskussionen om bygget långt ifrån är avslutad. Motståndarna talar om kitsch och historieförfalskning. Att bygga upp det preussiska slottet vore som att förneka vad som hände i Tyskland under 1900-talet, ja, som att förneka Auschwitz, anser de. Der Spiegel kommenterar syrligt att när det talas om ”den sköna gamla världens återkomst är hysterin inte långt borta. Dock måste inte Hitlers byggmästare Albert Speer gömma sig bakom varje pelare”.

På andra sidan gatan ligger Berliner Dom, den protestantiska katedralen och Hohenzollrarnas mausoleum, där bl a just Fredrik I:s sarkofag fortfarande finns. Under kriget raserades kupolen och sedan stod huvudkyrkan som en ruin under kommunisttiden. Regimen beslöt att i stället för att reparera Domen satsa på att bygga Palast der Republik. Hohenzollrarnas minneskapell på nordsidan av kyrkan sprängdes 1975, det var alltför politiskt laddat, men dopkapellet på södra sidan renoverades och användes av den lilla församling som fanns i Östberlin.

Efter Tysklands återförening vände de politiska vindarna igen och huvudkyrkan restaurerades. Även Hohenzollrarnas gravkrypta återställdes och öppnades för allmänheten. Här finns nu 94 kistor och sarkofager med kungliga ättlingar, en stor del av Preussens historia.


Och som en extra symbol har man satt upp Bismarcks skulpterade huvud i kryptan. Detta huvud är det enda som återstår av en heroiserande skulpturgrupp som fanns i det sedermera sprängda minneskapellet. Tiden har på något sätt gått varvet runt och återkommit till… ja, till vad? Är Preussen på väg att återfödas medan DDR begravs i glömska?

PS
Staden Berlin bestämde sig den 23 april för att medverka vid återuppbyggnaden av delar av det gamla stadsslottet. Därmed betraktas det som klart att slottet byggs upp igen. Regeringen kommer att fatta beslut om finansieringen i maj. Byggstart väntas bli år 2010. Allt skall stå klart tre år senare, enligt FAZ.

Om slottet i Berlin 2012 se artikeln:
Preusserslott i Berlin återuppstår