Stopp för Marseljäsen?

Bäste Lars Ryding,

Läser som vanligt med intresse din kolumn i Svenska Dagbladet. Den här gången (SvD 5 april 2007) skriver du om de franska socialisternas presidentkandidat Ségolène Royal, som infört nationalsången på sina kampanjmöten. Du skriver: ”Det säger något om nationalismens återkomst och ger ytterligare anledning att oroa sig för Frankrike.”

Sedan citerar du de blodtörstiga raderna i Marseljäsen om att fienden vill ”skära halsen av våra söner och våra kvinnor” och att därför denna fiendes orena blod ”må vattna våra plogfåror”.

Obehagliga, ja, snaskiga uppmaningar. Visst.

Men vad är då ditt recept? Fransmännen bör inte sjunga Marseljäsen? Klokt nog föreslår du inte det. Jag ser rubrikerna i franska kvällspressen för mig: ”Svenskarna uppmanar: sluta sjung Marseljäsen!” En sådan uppmaning från det självgoda Sverige skulle (om den nu nådde fransmännen) kunna utlösa mycket värre nationalistisk upphetsning, gissar jag.

Eller tycker du att fransmännen liksom tyskarna skall undvika att sjunga just de förgripliga orden? I Tyskland har man ersatt ”Deutschland, Deutschland über alles” med ”Einigkeit und Recht und Freiheit”. Tror du att denna redigeringsåtgärd har minskat den obehagliga varianten av nationalism i Tyskland?

Nej, du är ju en klok karl och därför undviker du att dra ut konsekvenserna av din kritik.

Vad är det då Royal säger? Jo, hon har studerat folkomröstningen i Frankrike om EU-konstitutionen och konstaterat att folkets nej kom från en oro för att deras nationella identitet skulle dränkas i globaliseringen. Hennes slutsats är tydligen att det är viktigt med nationell identitet. Hon säger:

”Folk behöver den trygghet som nationalsång och flagga ger. Och däri ligger ingen motsättning till att vara europé. Tvärtom, har vi en stark nationell identitet kan vi med tillförsikt slå oss ned vid det europeiska förhandlingsbordet.”

Den som vet vem han/hon själv är kan lättare möta andra. Det låter för mig som en mycket rimlig och klok slutsats som till och med gynnar det europeiska samarbetet och globaliseringen, som jag tror att vi båda gärna uppmuntrar.

Däremot finns det en oroande tendens, inte minst här i Sverige, att dämpa alla uttryck för nationell identitet i avsikt att inte ”utesluta” någon, framförallt inte de nyanlända från andra länder. Jag tror inte att vi ”innesluter” någon bättre genom att avstå från att sjunga nationalsången eller vifta med flaggan den 6 juni. Visserligen känner jag inte fransmännen särskilt väl, men jag skulle inte bli förvånad om det gällde även i Frankrike.

Vad tror du?

Läs Lars Rydings kolumn i SvD:
Marseljäsen är Royals vapen i franska valet

Läs Lars Rydings svar till Öga och Öra genom att klicka på Comments nedan!