10 april 2007

Madonnan i Stalingrad

Varje gång jag är i Berlin försöker jag få tid att gå in i Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche inte långt från järnvägs- och busstationen vid Zoologischer Garten. Därinne i det milda, blålila ljuset från tusentals små glasrutor, längst bak till höger, finns en av de mest uttrycksfulla madonnabilder som jag känner till. Det är den sk Stalingradmadonnan, ritad på baksidan av en rysk fältkarta av den tyske prästen och läkaren Kurt Reuber.

Bilden kom till inför julen 1942. De cirka 100 000 tyska soldater som fortfarande återstod av den en gång 300 000 man starka sjätte armén var sedan en månad inringade i Stalingrad, i grytan, ”im Kessel” Stalingrad. Deras motstånd maldes långsamt ner under ständiga sovjetiska anfall, omväxlande i 35 graders kyla och plötsliga töväder med iskallt regn. Förnödenheterna krympte, hunger, skador och död präglade tillvaron. Hoppet om undsättning eller utbrytning minskade för var dag.

Kurt Reuber var 36 år och tjänstgjorde som överläkare vid 16:e pansardivisionen. Två dagar innan den ryska omringningen var fullständig hade han kommit tillbaka till sitt förband i Stalingrad från en kortare hempermission.

Hans skyddsrum bestod av två delar, ett lasarettsrum där sårade låg i rader och en privat skrubb bakom några filtar. Därinne, i det nödtorftigt avskilda, kom madonnabilden till. Den ryska fältkartan var det största stycke papper han kunde hitta, 105 x 80 cm, och han tecknade med träkol. Det fanns inte utrymme nog för att se bilden på rätt avstånd; Reuber fick lägga den på golvet och själv stiga upp på en stol för att få rätt perspektiv.

Bilden visar hur Maria sitter hukad kring sitt barn, båda omslutna av hennes klädnad. Det är en bild av kärlek och skydd. Barnet finns någonstans därinne i tryggheten och friden. Texten säger: 1942 WEINACHTEN IM KESSEL FESTUNG STALINGRAD LICHT LEBEN LIEBE.

Ljus, liv, kärlek.

På julaftonen hängde Reuber upp bilden i skyddsrummet. Många kom för att se den. En del föll i gråt. Man ordnade en enkel gudstjänst med bilden som altartavla. Mitt i psalmen ”O, du saliga, o, du heliga, nådebringande juledag…” slog fyra bomber ner strax utanför skyddsrummet. Kurt Reuber grep sin läkarväska och skyndade ut för att ta hand om skadade.

Under julnatten kom sedan ett ryskt anfall på just det frontavsnitt som försvarades av 16:e pansardivisionen. Julfirandet avbröts.

Två veckor senare, den 10 januari, började den stora sovjetiska offensiv som skulle leda till att sjätte armén kapitulerade i slutet av månaden. Under tiden hade chefen för 16:e pansardivisionen blivit sjuk och skulle flygas hem till Tyskland. Reuber övertalade honom att ta med madonnabilden. Och så blev det. I det sista planet som flög ut från Stalingrad fanns också Kurt Reubers madonna.

Efter kapitulationen linkade tröstlösa kolonner av tyska soldater, cirka 90 000 man, mot krigsfångenskapen. Kurt Reuber var en av dem. Han hamnade i lägret Jelabuga hundra mil nordost om Stalingrad. Där upplevde han julen 1943. Även till denna jul ritade han en madonnabild. Den här gången riktar Maria blicken utåt och hennes ansikte uttrycker hopplöshet och förtvivlan. Också den bilden nådde familjen i Tyskland. En soldat som frigavs 1946 fick den med sig hem.

Men Kurt Reuber kom inte hem igen. Han dog av sjukdom i rysk krigsfångenskap den 20 januari 1944.

Länk till bilden:
Stalingradmadonnan

6 kommentarer:

Anonym sa...

Käre Johan!
Jag blev väldigt gripen av Stalingradmadonnan och din berättelse om den! Din blogg ger verkligen tillfälle till fördjupning av livsperspektiven!
Ami Lönnroth

Anonym sa...

Hej Johan,,
Ja. du skriver om mycket intressant,
så där så man nästan vill förkovra sig när man läst vissa av dina skriverier, råkade hamna här pga att någon i släkten nämnde att min ena "halvan släkt" skulle ha något samband med denne Kaj Munk, (ska forska vidare lite i detta förhoppningsvis) och det var en väldans tur, för det var ju mycket bra saker du skriver om, så här kommer jag nog att sitta många gånger och läsa trots att jag inte är så insatt i kriget, så är t.o.m det ganska så lättfattat, man lär sig lite då, och då, samt att det är trevligt att du lägger in en å annan bild.
Tack för mig, å
tack till dig
Maud Böttcher
p.s
håller även med förre kommentator om Madonnan i Stalingrad d.s

Johan Selander sa...

Hej Maud!

Stort tack för din vänliga kommentar! När du har forskat mer om släktbanden med Kaj Munk vore det spännande att få ta del av resultatet. Skriv då gärna och berätta i en kommentar till Kaj Munk-serien.

Bästa hälsningar
Johan

Tassar och Morrhår sa...

Jag såg Stalingradmadonnan i Berlin år 2000 och jag blev också helt tagen - att något så vackert, innerligt och kärleksfullt kunde skapas under de vidriga omständigheterna "im Kessel". Vilken lycka att jag råkade googla fram din blogg och få läsa din fina text om madonnan. Och jag ser att det finns mycket mer intressant i din blogg! Förresten var finns madonnan från julen 43?
Marie

Johan Selander sa...

Hej Marie!

Blev glad för din kommentar, tack! Tyvärr vet jag inte mer om var madonnan från 1943 finns än att Reubers familj lär ha den. Jag har själv sett en bild på den i Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche men jag har inte hittat den på nätet.

Hälsningar
Johan

Anonym sa...

Hej!

Var i Berlin i helgen och såg "Die Madonna från Stalinggrad" för första gången. Har varit där många gånger tidigare men inte tittat till på denna varma, härliga teckning.
Det finns en bild i en läkartidning från 2010, du kan googla på den, det gjorde jag.

Hälsningar Karin i Varberg