Gör historien oss kloka och vidsynta eller låser den oss i vanföreställningar och falska analogier? Fundera t ex en stund över historiens roll i Palestina-konflikten eller på Balkan!
Häromdagen råkade jag bläddra i Friedrich Nietzsches ”Om historiens nytta och skada” från 1874. Han beskriver där medvetandet om historien som nödvändigt för varje människa och folk. Det historiska perspektivet, de vidgade vyerna, är rent av det som skiljer människan från djuren, djuren som lever i ett ständigt nu.
Vidgade vyer, öppnade horisonter, globalisering. Se andra världsdelar, möt andra folk! Det låter som moderna, optimistiska ideal.
Men samtidigt krävs det, enligt Nietzsche, att människor och nationer har förmågan att glömma, att tvärt emot tidsandan begränsa sin utblick. ”Allt levande kan bli sunt, starkt och kreativt endast inom en horisont.” Till exempel inom en kultur, ett land. Och det är glömskan som läker och utlöser mänsklig handlingskraft genom att just begränsa perspektiven. Nietzsche skrev: ”Tänk er en människa som saknar förmåga att glömma, som är dömd att se allt som ett vardande. En sådan människa tror inte mer på sin egen existens, tror inte mer på sig själv, ser allting upplösas i rörliga punkter och förlorar sig i denna ström av blivande.”
Är det inte en släkting till den moderna människan, utlämnad åt relativismens diktatur och det splittrande, mångkulturella idealet som Nietzsche såg? Han fortsatte: ”Den som är oförmögen att dra en horisont omkring sig, eller alltför självisk för att låta den egna blicken begränsas av en horisont uppdragen av någon annan, han kommer snabbt och hjälplöst att gå sin undergång till mötes.”
Nietzsche skrev sin bok som kritik mot dåtidens överdrivna historiserande. Allting sågs i ett historiskt perspektiv, politiken, filosofin, religionen, konsten. Den historiska vetenskapen blev antingen ett meningslöst knappologiskt kunskapssamlande eller ett skapande av mytiska monument som kunde missleda folken. Hans budskap var inte att kasta det historiska vetandet överbord utan att det krävdes en balans, en riktning. Historien hade bara ett berättigande om den tjänade livet och nuet. Det var för detta ändamål som glömskan och den begränsande horisonten behövdes.
Nietzsche ville att människan skulle kunna känna sin identitet. Blir vyerna för vida, förflackas intrycken. Blir mängden inströmmande information för stor, avtrubbas sensibiliteten. ”Alltmer förlorar man förmågan att förvånas och överväldigas”, skrev Nietzsche. Och så kommer en formulering som känns dräpande dagsaktuell: ”Den unga människan har blivit så hemlös att hon tvivlar på alla dygder och begrepp. Hon vet nu hur det är: saker och ting har under alla tider varit olika, vad du är betyder ingenting. I svårmodig känslolöshet låter hon åsikt efter åsikt passera.”
En betraktelse över utslätning, jagsvaghet och relativism som förvisso inte bara gäller de unga människorna, vare sig 1874 eller 2006.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håller med i det som Nietzsche säger om identiteten och jaget. Det är viktigt att våga stå upp för någonting, vad det än må vara, och att fakstisk våga ta aktiv ställning för eller mot händelser och strömningar i samhället. Jag tror att många unga idag känner att de inte kan och inte får avvika från mängden och stå för något "egenframtänkt" eller "egenskapat" därför att man jämt och ständigt blir itutad att det inte finns något nytt att tänka fram och inget nytt att skapa! Vad kan vara mer fel!? Det Sverige behöver mest av allt är ju uppfinnare, både av nya idéer och av nya prylar eller tjänster, frön som skall bli morgondagens Ericsson och Volvo som bringar människor arbetstillfällen och landet välstånd.
Alltså: Tänk fritt! Skapa fritt!
Tack för synpunkten! Jag tror att Du har alldeles rätt. Fler borde våga stå för någonting (inte för vadsomhelst, men för något som de tänkt och känt igenom). Alltför få vågar och orkar gå emot tidsandan trots att just det är en förutsättning för debattens och samhällets vitalitet. Sedan är det en annan sak att man kan ha fel. Då skall det inte vara skamligt utan tvärtom hedersamt att ändra sig.
Skicka en kommentar