Klanglåda och minneslucka i Köln

Nog har man hört talas om konserthus som har problem med akustiken. Men i Köln är problemen av ett ovanligt slag. Så här ligger det till:

Philharmonie är en stor konsertlokal byggd som en amfiteater med 2 000 sittplatser. Den ligger emellertid till största delen under jord. Det innebär att när man står högst uppe under taket på ståplats, som jag nyligen hade nöjet att göra, så har man ett torg över huvudet. Det torget heter Heinrich Böll Platz.

Det är inte problemfritt med torg ovanpå konserthallar. I Köln har man bitterligen erfarit detta. Stegen från personer som går över torget hörs obönhörligen ner i musikhelgedomen, där ibland en absolut tystnad är av nöden. Kör man en resväska med hjul där uppe blir konsekvenserna katastrofala där nere. Taket förvandlas till ett membran på en gigantisk klanglåda.

Lösningen? Torget måste spärras av för all trafik under repetitioner och konserter. Inte ens tassande gångtrafikanter tillåts. Och det räcker inte med avgränsande skyltar. Minst fem vakter behövs vid varje konserttillfälle för att hålla människor på avstånd. Det är ett styvt jobb, för Heinrich Böll Platz lämpar sig väl för t ex scateboard-åkning. Hur en sådan åktur skulle låta under en konsert med t ex hyperkänsliga Mitsuko Uchida vågar jag inte ens tänka på.

Heinrich Böll (1917-1985) är förresten en av Kölns egna världskända söner. Han skrev underbara böcker som ”En clowns åsikter”, ”Tåget var punktligt” och ”Var var du, Adam?”. 1972 fick han nobelpriset i litteratur.
Men när man går in på turistinformationen i staden och frågar efter Bölls födelsehus, ett Böll-museum eller åtminstone en adress, så visar det sig att det inte finns någonting i den stilen. Staden Köln har tagit dåligt hand om minnet av sin store son.

”Beror det på att Heinrich Böll inte är så älskad i Köln?”, frågade jag fräckt. Den stackars turistinformatören log besvärat och förklarade att det i alla fall finns en Heinrich Böll Stiftung. Fast den är inte mycket att titta på. Och så är det då Heinrich Böll Platz, som måste stängas av när det är konsert i Philharmonie.

Jag vet inte vad detta ointresse för Heinrich Böll beror på. Men jag erinrar mig att han fick kritik för att han, en troende katolik, tog på sig rollen som moraliskt samvete under en tid när Förbundsrepubliken jagade terroristerna i Baader-Meinhof-ligan på 1970-talet. Han hävdade att även terrorister har mänskliga rättigheter. Det var inte populärt i alla kretsar.
Och eftersom han kritiserade sin egen kyrka för konformism och slapphet i det ekonomiskt välmående Tyskland, var han inte särskilt omtyckt i kyrkliga kretsar heller. Ja, han kritiserades både från höger och vänster.

I mitt tummade exemplar av ”En clowns åsikter” hittar jag lätt några förstrykningar från den tiden: ”Dumbommarna använder alltid begreppet asocial uteslutande när det gäller de fattiga.” Och det här: ”Rika människor får ju mycket mer till skänks än fattiga, och det som de behöver köpa får de oftast billigare.”

Men det var på den tiden.