Madonnan i Stalingrad

Varje gång jag är i Berlin försöker jag få tid att gå in i Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche inte långt från järnvägs- och busstationen vid Zoologischer Garten. Därinne i det milda, blålila ljuset från tusentals små glasrutor, längst bak till höger, finns en av de mest uttrycksfulla madonnabilder som jag känner till. Det är den sk Stalingradmadonnan, ritad på baksidan av en rysk fältkarta av den tyske prästen och läkaren Kurt Reuber.

Bilden kom till inför julen 1942. De cirka 100 000 tyska soldater som fortfarande återstod av den en gång 300 000 man starka sjätte armén var sedan en månad inringade i Stalingrad, i grytan, ”im Kessel” Stalingrad. Deras motstånd maldes långsamt ner under ständiga sovjetiska anfall, omväxlande i 35 graders kyla och plötsliga töväder med iskallt regn. Förnödenheterna krympte, hunger, skador och död präglade tillvaron. Hoppet om undsättning eller utbrytning minskade för var dag.

Kurt Reuber var 36 år och tjänstgjorde som överläkare vid 16:e pansardivisionen. Två dagar innan den ryska omringningen var fullständig hade han kommit tillbaka till sitt förband i Stalingrad från en kortare hempermission.

Hans skyddsrum bestod av två delar, ett lasarettsrum där sårade låg i rader och en privat skrubb bakom några filtar. Därinne, i det nödtorftigt avskilda, kom madonnabilden till. Den ryska fältkartan var det största stycke papper han kunde hitta, 105 x 80 cm, och han tecknade med träkol. Det fanns inte utrymme nog för att se bilden på rätt avstånd; Reuber fick lägga den på golvet och själv stiga upp på en stol för att få rätt perspektiv.

Bilden visar hur Maria sitter hukad kring sitt barn, båda omslutna av hennes klädnad. Det är en bild av kärlek och skydd. Barnet finns någonstans därinne i tryggheten och friden. Texten säger: 1942 WEINACHTEN IM KESSEL FESTUNG STALINGRAD LICHT LEBEN LIEBE.

Ljus, liv, kärlek.

På julaftonen hängde Reuber upp bilden i skyddsrummet. Många kom för att se den. En del föll i gråt. Man ordnade en enkel gudstjänst med bilden som altartavla. Mitt i psalmen ”O, du saliga, o, du heliga, nådebringande juledag…” slog fyra bomber ner strax utanför skyddsrummet. Kurt Reuber grep sin läkarväska och skyndade ut för att ta hand om skadade.

Under julnatten kom sedan ett ryskt anfall på just det frontavsnitt som försvarades av 16:e pansardivisionen. Julfirandet avbröts.

Två veckor senare, den 10 januari, började den stora sovjetiska offensiv som skulle leda till att sjätte armén kapitulerade i slutet av månaden. Under tiden hade chefen för 16:e pansardivisionen blivit sjuk och skulle flygas hem till Tyskland. Reuber övertalade honom att ta med madonnabilden. Och så blev det. I det sista planet som flög ut från Stalingrad fanns också Kurt Reubers madonna.

Efter kapitulationen linkade tröstlösa kolonner av tyska soldater, cirka 90 000 man, mot krigsfångenskapen. Kurt Reuber var en av dem. Han hamnade i lägret Jelabuga hundra mil nordost om Stalingrad. Där upplevde han julen 1943. Även till denna jul ritade han en madonnabild. Den här gången riktar Maria blicken utåt och hennes ansikte uttrycker hopplöshet och förtvivlan. Också den bilden nådde familjen i Tyskland. En soldat som frigavs 1946 fick den med sig hem.

Men Kurt Reuber kom inte hem igen. Han dog av sjukdom i rysk krigsfångenskap den 20 januari 1944.

Länk till bilden:
Stalingradmadonnan