Till en förvandlad stad/Wrocław

På morgontåget från Warszawa får jag sällskap i kupén av en kostymklädd man i trettioårsåldern. Han har inte tid att tala med mig. Han placerar laptopen i knät och sjunker in i sin datorvärld. Där förblir han i nästan fem timmar – tills vi närmar oss Wrocław i provinsen Śląsk (fd Schlesien) i sydvästra Polen.

Medan han packar ihop laptopen skjuter jag in några frågor. Jo, här i Wrocław skall han, som jag, kliva av. Bor han här? På denna fråga rycker han till som av obehag, tittar för första gången på mig och svarar att nej, det gör han verkligen inte! Han är bara här i affärer, reser hit någon gång i veckan.

Är det ingen bra stad? Jo, visst, lite liten bara. Han säger inte lantlig, men jag tycker mig höra storstadsbons värdering. Ändå är Wrocław idag en stad med 660 000 invånare, den fjärde största i Polen, och lika mycket ekonomiskt och kulturellt orienterad mot Dresden och Berlin som mot den polska huvudstaden.

Vad bör jag se när jag är på tillfälligt besök? Då lyser han upp och vet genast besked: Stare Miasto! Gamla stan! Wrocław klarade kriget oskadd och hela Gamla stan är bevarad. Den är mycket vacker, försäkrar han.

Jag tystnar eftersom jag har läst på och vet att Wrocław tvärtom under krigets sista månader till 70 procent förvandlades till ruiner, tegelhögar och aska. Av Gamla stan var det inte mycket mer kvar än några sargade fasader, bland dem, som genom ett under, en del av det historiska rådhuset i sengotisk stil vid stadens gamla handelstorg, Rynek.

Man skall inte dra för stora växlar på att en man i trettioårsåldern inte känner till den stora efterkrigsrestaureringen av Wrocław. Vad man emellertid kan säga är, att hans föreställningar passar väl in i de polska myndigheternas avsikter: de ville skapa en stad med en lång, obruten och vacker polsk historia.

Men för Stare Miasto passar ett tyskt ord mycket bättre in, die Altstadt. Det är nämligen arkitektoniskt sett en mycket tysk stadsdel. Konsthistorikerna (i Tyskland) säger att Wrocław t o m har mer typisk gammal tysk arkitektur att erbjuda än Berlin.

Förklaringen är förstås att Wrocław har en tysk historia som går tillbaka åtminstone till 1300-talet. Staden har hört till Böhmen, varit en del av Hansan, en av de viktigaste habsburgska kejsarstäderna i Österrike, upplevt ett ekonomiskt uppsving i Preussen och ett politiskt rus under Hitler.

Ortnamnet har successivt förändrats från Vretslav (Böhmen), Presslaw (Habsburg) till Breslau (Preussen och Tredje riket). Vid utbrottet av andra världskriget var Breslau följaktligen sedan 700 år en tysk stad med en liten polsk minoritet.

För att hitta några polska rötter måste man gå tillbaka till den sk Piast-dynastin under tidig medeltid.

Det var faktiskt nära att Breslau klarade kriget oskadd, precis som min reskamrat trodde. Ända fram till februari 1945 hade inte ett enda hus skadats. Breslau låg så långt från fronterna att allierat bombflyg inte kunde nå fram. Hitler koncentrerade därför stora vapen- och ammunitionsfabriker till staden. Och oroliga tyska föräldrar sände sina barn hit för att de skulle slippa de hotande krigshandlingarna i väster.

Men i februari 1945 förändrades allt. Sovjetiska trupper omringade staden. Artilleribeskjutning och flyganfall började. Hitler hade förklarat Breslau som ”Festung Breslau”; den skulle försvaras till sista man. Och Breslau kämpade. I åttio dagar höll man ut mot en allt mer förkrossande övermakt.

Faktum är att Breslau inte gav upp förrän den 6 maj, dvs fyra dagar efter det att Berlin kapitulerat.

Dagen därpå marscherade ryssarna in och en ny tideräkning började, hämndens tid, när Breslau skulle rensas på tyskar och staden i stället bli polska Wrocław.

Den systematiska fördrivningen av tyskarna började under sommaren 1945. Ännu i december var emellertid Breslau en huvudsakligen tysk stad med över 166 000 tyska mot 33 000 polska invånare. I mars 1947 var förhållandena helt omkastade. Då uppgick antalet polacker till 197 000 mot 17 500 tyskar.

På två år var den etniska rensningen av Breslau nära nog fullständig. Den gamla tyska staden hade upplevt flera olika herrar under århundradenas lopp, men 1945 var första gången som hela dess befolkning byttes ut. Tyskarna ersattes av polacker främst från de historiskt polska områdena öster om floden Bug, många kom från staden Lwow (Lemberg), som Polen vid krigsslutet tvangs att avstå till Sovjetunionen.

Ingen annan storstad har på detta sätt totalt förvandlats genom etnisk rensning. Om hur detta gick till finns mycket att berätta.

Källor och litteratur: Gregor Thum, Die fremde Stadt, Breslau 1945, Berlin 2003; Norman Davies/Roger Moorhouse, Microcosm, Portrait of a Central European City, London 2002.

Artikeln är den första i en serie. De andra är:
Hitlers trognaste stad (2)
När Breslau blev Wroclaw (3)
Tyskhatets politiska anatomi (4)
En nobelpristagares sista dagar (5)
Gudsåkern i Breslau (6)

Se också tidigare artikelserie om fördrivningen av tyskarna från Polen och Östeuropa efter andra världskriget. Första artikeln i den serien har rubriken Skuggan från Ostpreussen.