Första gången
jag hörde att årligen cirka 3 000 människor skadas så svårt i vården att de
dör, tänkte jag: det kan inte vara möjligt! Men det stämmer!
Saken har
utretts av Socialstyrelsen och av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Varje
år skadas över 100 000 människor på svenska sjukhus. Det är nio procent av
patienterna. Och 3 000 dör alltså av sina skador. Det är 1 på 400.
Man skall
komma ihåg att det inte är fråga om normala komplikationer av patienternas
sjukdomar. Det handlar i stället om skador som vårdpersonal förorsakar, ofta
genom felbehandling, av okunnighet eller av nonchalans.
Hur stort
samhällsproblem är detta? Ja, man kan jämföra med antalet döda i trafiken, ett
erkänt stort problem som myndigheter och samhällsplanerare brottats med i
åratal. År 2013 dog 264 personer i trafiken.
Eller ta
antalet döda i bröstcancer: 1 405 kvinnor år 2011. Ett samhällsproblem som lett
till landsomfattande insamlingar och kampanjer. De är förstås mycket väl
motiverade.
Men var finns
upprördheten över de 3 000 som dör av sina vårdskador? Var finns de
landsomfattande kampanjerna för dem?
Vilka följder
får skadorna? Ja, i första hand förstås ett stort och onödigt mänskligt
lidande. Men de får också omfattande negativa konsekvenser för vården själv.
Skadorna leder till att vårdtiden för de drabbade patienterna i genomsnitt
fördubblas. Det innebär 1,3 miljoner extra vårddygn per år på svenska sjukhus i
ett läge när vårdföreträdare brukar klaga på bristande resurser. Var tionde
vårdplats upptas idag av patienter som tvingats bli kvar på sjukhuset på grund
av sina vårdskador.
De totala
samhälleliga kostnaderna har inte beräknats. Men bara kostnaderna för de extra
vårddygnen uppgår till 11,5 miljarder kronor, varje år.
Nå, men alla
skador i vården går väl inte att undvika, invänder någon. Nej, sannolikt inte.
I varje yrke finns det
ohjälpliga klantskallar. Men i det här sammanhanget kan man notera att vården
själv offentligt medger att över 60 procent av de konstaterade skadorna borde
ha gått att undvika! Man undrar vad en oberoende granskning skulle komma fram
till.
Dessutom finns
det uppgifter i utredningarna som tyder på att vården underrapporterar
skadorna. Somliga beräkningar tycks visa att andelen skadade i själva verket
snarare är 15 procent än de officiella 9 procenten. Socialstyrelsens
generaldirektör Lars- Erik Holm använde till och med för en tid sedan i TV
ordet ”mörkar”. Han påminde om att det är lag på att skador skall rapporteras
till patientregistret. Men så sker uppenbarligen inte i korrekt omfattning.
Inte heller bryr sig vården alltid om att anmäla händelser enligt Lex Maria.
I samma
TV-inslag nämndes också att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har gjort en
undersökning av vilka sjukhus som är bäst respektive sämst. Utredningen har
ännu inte offentliggjorts men enligt TV-inslaget har det bästa sjukhuset en
skadefrekvens på 2,5 procent medan det sämsta ligger på 33 procent! Var tredje
patient skulle alltså skadas på detta sjukhus. Vilket det är? Det är än så
länge hemligt. ”Vi måste kontrollera våra siffror”, hette det från SKL:s sida.
Jag skall inte
– ännu – påstå att SKL mörkar dessa viktiga fakta. Kan det finnas en
angelägnare konsumentupplysning? Men jag tänker ihärdigt påminna om och begära
ut materialet. Kanske kan det äntligen få igång den debatt som borde ha rasat
sedan länge. Och kanske kan vi då till och med få en utredning om vårdskador
även i den öppna vården, t ex på vårdcentralerna. Jag känner knappt någon som
inte har skakande erfarenheter även från detta vårdområde.
Det har under
många år funnits en nollvision för antalet döda i trafiken. Det är dags för en
sådan vision även inom vården!
Referenser:
Cancerfonden, Cancer i siffror 2013.
Anm.1: Varje
år behandlas ca 1,2 miljoner patienter på svenska sjukhus. När 3 000 av dem dör
på grund av skador de ådrar sig i vården innebär det 1 på 400. Men jämför man
bara med antalet som skadas, alltså ca 100 000, så är det 3 på 100 som dör.
Anm.2: När
siffrorna för skadefrekvensen på landets bästa respektiva sämsta sjukhus är så
olika som 2,5 procent respektive 33 procent, har man anledning att fundera på
om skillnaderna delvis kan bero på olika benägenhet att rapportera skadorna.
Sjukhuset med 33 procents skador kan i själva verket vara det hederligaste, det
som kommer verkligheten närmast. Man får utgå från att SKL utreder detta.
6 kommentarer:
Jag vågar redan nu utropa 2015 års bästa händelse! Nytt inlägg på Öga och Öra! Välkommen tillbaka!
Hälsningar
Johan
Hej Johan!
Så roligt att höra av dig! Och tack för din vänliga hälsning! Jo, jag hoppas att jag är tillbaka och att det skall bli fler artiklar, men vi får se hur det går. En dag i taget. Det är under alla förhållanden fantastiskt att det finns läsare som du som hållit ut under min långa tystnad och som nu lägger märke till att jag skriver igen. Stort!
Allt gott!
Johan
Det här med vårdskador låter förfärligt, det hade jag ingen aning om. Men så roligt att se att du är igång igen.
Det verkar inte finnas så många bloggare i vår generation (jag tror vi är lika gamla) och som dessutom skriver genomarbetade texter om intressanta ämnen.
Klockrent och helt sant. Jag är en av de drabbade. Återkommer snart. Tack!
Klockrent och helt sant. Jag är en av de drabbade. Återkommer snart. Tack!
Hej Sophie!
Stort tack för dina vänliga kommentarer både här och på artikeln om Luther, "Och de goda hedningarna?" Det är roligt och uppmuntrande att få lite livstecken därutifrån den stora läsarvärlden. Ser fram emot att du skall återkomma.
Vänliga hälsningar
Johan
Skicka en kommentar