18 september 2006

Varning för förväntningar!

Så lyckades det då, äntligen! Tolv år av socialdemokratiskt minoritetsregerande med stöd av kommunister och miljöpartister är till ända. I stället har svenskarna tagit sig samman och röstat fram en borgerlig majoritetsregering som har alla förutsättningar att kunna driva en konsekvent och stabil politik under de kommande fyra åren.

Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta val sedan 1914. Då fick de 30,1 procent, men det var innan den allmänna, lika rösträtten var införd. För tredje riksdagsvalet i rad har socialdemokraterna nu inte orkat upp till 40 procent av väljarstödet och partiet har insett att risken finns att man förblir ett 30-procentsparti.

Moderaterna har i stället blivit historiska och överträffat Bertil Ohlins rekordframgång 1948, då folkpartiet gick fram med 9,9 procent till 22,8 procent - utan att vinna regeringsmakten. Moderaterna går nu fram med 10,8 procent till 26,1 procent - och tillsätter ny statsminister.

Valresultatet kommer att leda till stora förändringar – i det socialdemokratiska partiet. Vem som efterträder Göran Persson som partiledare är en fullständigt öppen fråga. Det är en mycket speciell situation i ett parti där partiledarskapet varit stabilt, partiledarna suttit under långa epoker och successionen ibland varit given. När fältet nu till följd av ett valnederlag är upprivet och ledarskapet ifrågasatt, är också hela den politiska framtiden för partiet i stöpsleven.

Om socialdemokratins stora uppgift blir att hantera sin besvikelse, blir borgerlighetens ännu större uppgift att hantera sina förväntningar. Något systemskifte, som Göran Persson försökt skrämma med, står inte för dörren. Skillnaderna mellan Alliansen och vänsterkartellen är helt enkelt inte tillräckligt stora. Alliansen har vunnit valet genom att tränga ihop sig med socialdemokraterna på mitten för att vinna marginalväljare. Det har lyckats men det är ingen bra utgångspunkt för alla förväntansfulla borgerliga väljare.

Välfärdsstaten kommer att bestå och därmed ett fortsatt högt skattetryck. Fastighetsskatten kommer att höjas nästa år eftersom Alliansen inte orkade med att frysa den på årets nivå. Det blir en första svalkande erfarenhet för de förväntansfulla. Och de som tror att arbetsmarknadspolitiken skall läggas om radikalt har mycket att bevisa. Den nye statsministern har av allt att döma helt accepterat AMS. Frestelsen att använda den just nu goda ekonomin för att kasta några tillfälliga köttben till väljarna är däremot stor och därmed risken för bakslag på ränte- och bostadsmarknaderna.

De närmaste veckorna kommer penningmarknaden att göra alla dessa bedömningar. En eventuell, oansvarig hybris kommer snabbt att följas av en obönhörlig nemesis i form av höjda räntor. Själva den nödvändiga balansgången kommer att begränsa den nya regeringens handlingsfrihet. Många kommer att undra vad Alliansen gjorde av den historiska segern.

Alltså: Grattis svenska folk! Men varning för överdrivna förväntningar!

5 kommentarer:

Johan Selander sa...

Bugar och tackar för Din vänliga kommentar, Krister. Det är väldigt viktigt för mig att veta att det finns intresserade läsare därute i cyberrymden någonstans. Och man blir aldrig för gammal för lite beröm. Tack!

Anonym sa...

Jag vill nog säga att jag tror att det blir ett ganska genomgripande systemskifte om Alliansens planer uppfylls. Statliga bolag kommer att i mängd säljas ut. Är inte de en trygghet och ev.inkomstkälla för landet? Allmännyttan kommer att säljas ut. En bostadsrätt kräver att du har kapital att satsa eller en hög och fast inkomst. Som arbetsmarknaden är nu vet ingen vad som händer med den inkomst man har här och nu. Varför satsar ingen på billiga hyreslägen-heter? Unga har varken arbete eller pengar, hemlösheten har ökat oerhört mycket. Och problemen har vuxit både socialdemokrater och allians över huvudet.
Axén-Olin har "lovat" att alla som har socialbidrag p g a att de av ena eller andra anledningen inte får A-kassa ska sätta i arbete inom 5 dagar. Ska dessa jobb, som varit osynliga under många år, plötsligt hoppa upp som en kanin ur hatten?
Jag vill inte säga att det varit bra de senaste 15-20 åren, men vissa av uttalandena från De fyras gäng skrämmer mig.
Karin S.

Johan Selander sa...

Hej Karin S!

Tack för kritiska synpunkter! Jag tror vi har lite olika uppfattning om vad som fordras för att man skall kunna tala om systemskifte.

Alliansen säger att det finns sju statliga företag som kanske kan säljas ut. Jag tycker inte att det är detsamma som ett systemskifte.

Hur stora förändringarna blir på bostadsmarknaden återstår att se. Om det blir lite lättare att bilda bostadsrättsföreningar och allmännyttan kan sälja ut lite fastigheter, kan inte heller det kallas särskilt genomgripande, tycker jag.

Alliansens inställning till hyresrätter verkar inte innebära något revolutionerande. Man har tydligt deklarerat att man ser hyresrätten "som central för en flexibel bostadsmarknad".

Men, som sagt, man kan värdera förändringarna olika.

Anonym sa...

Det är egentligen inte begreppet systemskifte jag reagerar mot, utan företeelsen. Och det är ett skifte som har skett långt före Alliansens seger och med socialdemokraternas goda minne. Redan för 25 år sedan mötte jag i mitt arbete en misär som jag inte trodde var möjlig i Sverige. Och det är, som jag ser det, en misär som bl a beror på brist på bostäder till vettiga priser, att företag och organisationer slimmats så att människor är utbrända eller utan arbete och ibland även utan bostad. För mig är detta och mycket annat som skett ett systemskifte.

Johan Selander sa...

Hej Karin S!

Då förstår jag mycket bättre. Visst har mycket förändrats i Sverige. Och allt har verkligen inte varit till det bättre. Bristen på bostäder till vettiga priser i storstäderna (annars finns det ju) är ett jätteproblem.

Och utbrändhet och orimliga förhållanden på många arbetsplatser, där de som har jobb jobbar ihjäl sig medan en massa andra aldrig tycks hitta in på arbetsmarknaden, är också problematiskt.

Jag skall inte påstå att det bara är den gamla regeringens fel. Men låt oss hoppas att den nya kan hitta nya, fräscha grepp för att komma tillrätta med åtminstone en del av problemen.

Dock kommer ingen regering att kunna lösa alla problem.

Bästa hälsningar
Johan