En kompositörs död/Webern (1)

Andra världskriget går mot sitt slut.

Kompositören Anton Webern är 60 år gammal, en kortvuxen man med tjocka, runda glasögon. Han bor i Mödling i utkanten av Wien. Dit flyttade han en gång för att få vara i närheten av sin dyrkade lärare och mentor, Arnold Schönberg. Men Schönberg finns inte kvar i Mödling; som jude kände han sig tvungen att flytta till USA redan tio år tidigare.

Sedan sommaren 1943 faller bomberna allt oftare över den österrikiska huvudstaden. Webern försöker att arbeta med sin musik som om kriget inte finns. I april 1944 blir han inkallad för att tjänstgöra i luftskyddet. Han bor i kasern, måste ha uniform, kör sand. Hempermission har han var tredje dag mellan 17 och 22. Han känner sig hunsad och förtvivlad; efter en månad frikallas han.

Tre månader före krigsslutet blir sonen Peter, som är soldat i den tyska krigsmaskinen, ihjälskjuten vid ett flyganfall. Från den stunden kan Anton Webern inte längre komponera.

På påskaftonen 1945 är läget ohållbart, så ohållbart att till och med den världsfrånvände Anton Webern inser faran. Ryssarna står strax utanför Wien. Webern gömmer en del partitur i sin trädgård och flyr sedan med hustrun Wilhelmine västerut, först till fots, så småningom med ett överfyllt tåg. De lyckas ta sig till den lilla byn Mittersill i en idyllisk dalgång i bergen sydväst om Salzburg. Där bor dottern Christine och svärsonen Benno Matell.

I Mittersill upplever de krigsslutet. De har undgått Röda armén och befinner sig i amerikansk ockupationszon men förhållandena är ändå svåra. Det råder brist på mat och Webern drabbas av dysenteri. Han går ner i vikt; hans redan asketiska ansikte blir än mer avtärt och förandligat.

Den 15 september, fyra månader efter krigsslutet, är Webern och hans hustru bjudna till svärsonen på middag. Vad som händer där är fortfarande efter 60 år inte fullt klarlagt. Sent på kvällen bestämmer sig i alla fall Webern för att röka hälften av den cigarr som han fått av svärsonen. För att inte genera de sovande barnen med röken går han ut.

Efter ett par minuter hör Wilhelmine tre skott. Strax därefter vacklar Webern in genom dörren, sjunker ner på golvet och säger: ”Jag är träffad. Det är slut.” Wilhelmine springer ut för att hämta hjälp medan Anton Webern dör.

Vad hände? Enligt en historia rådde det denna kväll utegångsförbud i Mittersill. En förbipasserande amerikansk soldat, en kock, såg en skugga och glöden av Weberns cigarr; han misstolkade situationen, kände sig hotad och sköt. Eller var det bara en oroande gest mot tändstickorna i byxfickan som utlöste skotten?

En annan historia berättar att Benno Matell ägnade sig åt svartabörsaffärer. Det kände amerikanerna till och den här kvällen skulle de slå till och gripa honom. När soldaterna anlände uppstod tumult; någon trodde att någon försökte smita och sköt.

Eller var det svärsonen som sköt sin svärfar? Wilhelmine minns att han stod arresterad med händerna över huvudet i husets entré medan Webern låg död framför honom. Illvilliga rykten spreds.

Vännen och violinisten Louis Krasner antyder att Webern på ett halvt undermedvetet sätt själv kunde ha sökt döden genom att provocera soldaterna, ett självmord ”genom tredje hand”. Krasner talade till och med om religiösa motiv av skuld och försoning. Webern var ju en djupt troende människa.

Berättelserna låter som alternativa regianvisningar i ett expressivt drama av Büchner. Sanningen blev aldrig fastlagd. Men en av de inblandade amerikanska soldaterna begick senare självmord. Om det hade med Weberns död att göra är emellertid inte heller utrett. Dock hamnade Benno Matell i fängelse ett år.

Nej, Anton Weberns död väckte inte någon omedelbar uppmärksamhet. Det skulle dröja till mitten av 1950-talet innan någon på allvar frågade efter honom, hans död eller hans musik. Men då förvandlades den världsfrånvände kompositören snabbt till en myt. Den myten skulle förändra musikvärlden.

Källor och litteratur: Bailey, Kathryn, The Life of Webern (Cambridge University Press 1998); Anteckningar från radioserie om Anton Webern av Ingemar von Heijne 1983; Lebrecht, Norman, The Complete Companion to 20th Century Music (London 2000); Craft, Robert, Anton Webern Biography (The complete music of Anton Webern, Philips 1957).

Nästa artikel i serien:
Tolvton i Lidköping/Webern (2)

Om musik även t ex:
Musik för befriade/Weberkvartetten
Siegfried som barnteater