Musik för befriade/Weberkvartetten

Bara några veckor efter andra världskrigets slut i maj 1945 gjorde den världskände judiske violinisten Yehudi Menuhin en turné i det besegrade Tyskland. Med sig som ackompanjatör på piano hade han den brittiske tonsättaren Benjamin Britten. Den 27 juli framträdde de inför befriade lägerfångar i Bergen-Belsen.

Lägret , som låg på den sandiga Lüneburgerheden i nordvästra Tyskland, hade befriats av engelska trupper i april. En fruktansvärd syn mötte soldaterna. Tusentals människor låg döda eller döende på lägerområdet. Tyfus härjade bland de uthungrade och plågade.
För att försöka hejda epidemin brände soldaterna alla baracker. Gigantiska massgravar anlades. Cirka 70 000 människor beräknas ha dött av sjukdom, svält och umbäranden i lägret.

De överlevande inhystes i SS-vakternas övergivna bostadshus. Där fanns en rad bekvämligheter, en biograf och även en teater!

Konserten i denna SS-teater i Bergen-Belsen lämnade djupa och bestående spår hos de båda musikerna. Menuhin har berättat: ”Vi var de första utländska musiker som framträdde på tysk jord efter de allierades triumf över naziregimen och som jude fick jag hård kritik för att jag samtyckt att spela. Trodde de att jag inte hade delat alla dessa förföljdas och mördades lidanden? Det var inte ett lätt steg att ta. Men det måste tas, för genom vår musik satte vi en vägvisare för framtiden.”

Benjamin Britten ville aldrig berätta närmare om konserten i Bergen-Belsen. Han reste hem till England och komponerade på några dagar i augusti musik till nio av John Donnes (1572-1631) Holy Sonnets, som är djupt religiösa meditationer. En av dem börjar i förtvivlan så här:

Thou hast made me, and shall thy work decay?
Repaire me now, for now mine end doth haste,
I runne to death, and death meets me as fast,
And all my pleasures are like yesterday;
I dare not move my dim eyes anyway,
Despaire behind, and death before doth cast
Such terror…

Samtidigt skrev han sin andra stråkkvartett, op 36, en kvartett som framstår som extraordinär i Brittens hela produktion. Kvartettens mellansats är kort, brutal och ondskefull. På den följer en lång sorgesång, en chaconne i Henry Purcells anda. Den börjar i stor enkelhet men bygger upp allt mer komplicerade variationer tills den slutligen befrias i ett ljust men smärtsamt C-dur.

Benjamin Britten komponerade inte någon mer stråkkvartett på trettio år.

John Donnes Holy Sonnets och den andra stråkkvartetten uruppfördes i Wigmore Hall i London den 21 respektive 22 november 1945.

På tisdagskvällen den 7 mars 2006 framfördes Brittens andra stråkkvartett på Nybrokajen 11 i Stockholm av den svenska Weberkvartetten, en ung kvartett som spelar med djärv attack och smittande vitalitet. Det var ett djupt känt framförande som möttes av publikens entusiasm.

Weberkvartetten består av Ronnie och Ellinor Weber, violin, Erika Johansson, viola och Anna Jonshult, cello, alla fyra i trettioårsåldern. De knyter samman utbildning och erfarenheter från Falun, Malmö, Göteborg samt från Royal College i London och från San Francisco. Weberkvartetten är sedan oktober förra året ”Quartet in Residence” på länsmuseet i Härnösand och har vunnit flera uppmärksammade pris, t ex Rikskonserters biennal "Ung & lovande" 2005. Som följd därav är kvartetten nu på turné i landet. En skiva är att vänta i höst.

Primarie Ronnie Weber berättade om Brittens och Menuhins resa i Tyskland 1945 för publiken i den välbesökta provisoriska konsertlokalen i Nybrokajens kafé. Han åstadkom därmed en tyst intensitet bland åhörarna och en särskild närhet till musiken och historien.

(En artikel om mitt eget besök i Bergen-Belsen finns i arkivet för januari och med rubrik "Historien förändras i Celle". Den kan också hittas via "search this blog" upptill på indexsidan)