20 februari 2007

Sudettyskarna och katastrofen (1)

Det var inte bara tyskarna i Ostpreussen, Pommern och Schlesien som 1945-1949 fördrevs från sina gårdar och hem där de bott i generationer. Den största etniska rensningen i Europas historia omfattade även tre miljoner sudettyskar i Tjeckoslovakien.

Det hade bott tysktalande människor i Böhmen och Mähren sedan medeltiden. Under århundraden var de en del av det habsburgska väldet Österrike-Ungern. När Habsburg föll samman efter första världskriget och delades upp på nya nationer, bestämde segrarmakterna i Pariskonferensen 1919 att dessa tyskspråkiga områden skulle ingå i det nybildade landet Tjeckoslovakien.

Tyskarna protesterade och begärde att i stället få höra antingen till Tyskland eller till en tysk-österrikisk republik, som de hoppades skulle bildas. Deras krav avslogs. Då begärde de att åtminstone få autonomi inom Tjeckoslovakien. Men inte ens den önskan ville segrarmakterna tillmötesgå.

Det var upphovet till en efter hand allt mer aktivistisk tysk nationalism i Tjeckoslovakiens gränsområden mot Tyskland och Österrike. Denna nationalism omfattades inte alls bara av ”stortyskarna” utan även av många socialdemokrater; över 90 procent av rösterna i området gick 1919 till etniskt tyska partier. Och redan samma år kom det till sammanstötningar med tjeckerna. Det var den 4 mars och 54 personer dödades. Ännu i dag högtidlighålls denna dag – men det sker i München och Wien.

Under 20-talet dämpades motsättningarna temporärt när Tjeckoslovakien förde en liberal politik mot sina etniska minoriteter och dessutom lyckades klara sig bättre ekonomiskt än den inflationshärjade tyska Weimarrepubliken.

Men 30-talets depression drabbade även Tjeckoslovakien. De nationella känslorna flammade upp under påfrestningarna av arbetslösheten. Tyskarna i området stärkte sin identitet genom att börja kalla sig för sudettyskar efter bergskedjan Sudeterna i norr. Och landet som aldrig funnits och som egentligen bestod av ett lapptäcke av tyska språköar i Böhmen och Mähren kallade de Sudetenland.

Hitler och nazisterna underblåste och exploaterade de nationella känslorna bland sudettyskarna. Det bildades ett naziinspirerat parti, Sudettyska partiet, som leddes av en gymnastiklärare vid namn Konrad Henlein (1898-1945; vid krigsslutet begick han självmord). Partiet ville ansluta sudetområdena med sina tre miljoner tyska invånare till ”Das Reich” - Tyskland.

Sudettyskarna kände än större nationell samhörighet när delar av den tjeckoslovakiska befolkningen började se dem som femtekolonnare och landssvikare och utsatte dem för övergrepp och trakasserier. Vid valen 1935 stödde 63 procent av sudettyskarna Henleins alltmer nazistiska parti.

När Hitler hade ”anslutit” Österrike till Tyskland i mars 1938 förberedde han helt öppet ett angrepp på Tjeckoslovakien för att ”befria” sudettyskarna. Det ledde till en internationell kris. I München träffades Hitler, Mussolini, Chamberlain (Storbritanniens premiärminister) och Daladier (Frankrikes premiärminister). Västledarna ville försöka undvika ett omedelbart krigsutbrott. De lyckades – men för att tillfredsställa Hitler tvangs Tjeckoslovakien, som inte ens var inbjudet till konferensen, att avträda sudetområdena till Tyskland.

I början av oktober 1938 rullade tyska trupper in i Sudetenland. Den tyska befolkningen jublade, de kantade vägarna med hakkorsflaggor, nazihälsningar och blommor. Nu kom de ”heim ins Reich”, hem till riket, och planer började genast smidas för att fördriva den tjeckiska minoriteten.

Fem månader senare lät Hitler sina trupper marschera in i resten av Tjeckoslovakien och upprätta det sk protektoratet Böhmen-Mähren. Det var ett klart brott mot överenskommelsen i München. Tjeckerna kände sig tredubbelt förrådda: av Hitler förstås, men också av Storbritannien och Frankrike och främst av sina ”egna” medborgare, sudettyskarna.

Detta är en del av bakgrunden till vad som hände med sudettyskarna när Tjeckoslovakien efter kriget tog tillbaka sina förlorade områden. Om det skall berättas i ett par kommande artiklar.

Artikeln är nummer 7 i en serie. De andra är:
1. Skuggan från Ostpreussen
2. Fördrivning, flyktingar och förakt
3. När kriget kom till Ostpreussen
4. Ostpreussens undergång
5. Den stora utförsäljningen
6. Polsk hämnd
8. "Död åt tyskarna!"
9. Brott och straffrihet
10. Försoning för fördrivna?

7 kommentarer:

Sofia.Stensby@hotmail.com sa...

Hej! Väldigt intressant text du har! Jag skriver själv ett arbete om sudettyskarna, och undrar vilka källor du har använt?

Johan Selander sa...

Hej Sofia,

Ser till min förvåning att jag inte angivit mina källor just till denna artikel. Men de är desamma som till de andra artiklarna i samma ämne: Die Vertreibung der deutschen Bevölkerung aus der Tschechoslowakei, Eine dokumentation herausgegeben vom ehemaligen Bundesministerium für Vertriebene, Flüchtlinge und Kriegsgeschädigte, bd 1-2, München 1994; Knopp, Guido, Die Grosse Flucht, Das Schicksal der Vertriebenen, München 2001.

Hälsningar
Johan

Anonym sa...

Kommer osökt att tänka på Ahmadinejad och palestinierna.

Anonym sa...

Hej jag heter K. Jag letar nu efter så mycket information jag kan om andra världskriget och sudettyskarna.
Min pappa tvingades ut i kriget av Hitler. han var 18 år och Tjeck. Min moster och hennes tre små döttrar fråntogs allt de ägde och fördrevs mitt i natten för att det var sudettyskar. De hade ett stort bageri.
Mor var polska och jag vet bara att hon var i ett arbetsläger. Min morfar var en riktig elak typ och jag funderar så mycket på vad han gjorde under kriget. Det sägs att han jobbade på järnvägen och det kan man ju tolka som man vill. han bytte sitt polska efternamn mot ett annat tyskt.
Visst har jag blivit präglad av det min släkt upplevt. Krig skadar människor. Jag är skadad i själen av det jag upplevt på grund av en elak otäck känslokall mor. Jag skulle så gärna vilja veta mer om vad mor, mormor och morfar gjorde under kriget. Går det att få sådana upplysningar någonstans. Vänligen K

Johan Selander sa...

Hej K!

Tack för din kommentar! Du undrar var man kan hitta information om dina släktingars öde. Jag ska fundera lite och prata med ett par personer och återkommer på denna plats med vad jag kan komma på om några dagar. Du är välkommen att då gå in här igen.
Med vänlig hälsning
Johan

Anonym sa...

Hej Johan,

Tack. Jag uppskattar det jättemycket.
Med vänliga hälsningar
Katarina

Johan Selander sa...

Hej Katarina!

Det här är inte helt enkelt. Det gäller att hitta register som både är öppna för allmänheten och användbara. Jag tror att mitt bästa tips när det gäller dina sudettyska eller tjeckiska släktingar är det tyska förbundet för fördrivna, Bund der Vertriebenen. Det är en sammanslutning av föreningar för dem som efter kriget fördrevs från olika tyska områden i öster. Idag är det främst andra generationens fördrivna, eller deras anförvanter, som det gäller. Där finns både register och särskild kunskap om de ca 3 miljoner sudettyskar som tvangs att lämna sina hem. Adressen är: Bund der Vertriebenen, Vereinigte Landsmannschaften und Landesverbände e.V., Godesberger Allee 72-74, 53175 Bonn. Jag skulle i första hand skriva till dem och beskriva situationen, dina släktingars namn och vad du redan vet om dem.

I andra hand skulle jag skriva till Internationella Röda Korset i Genève. Det är förstås en väldigt stor organisation och det är inte säkert att de är lika hjälpsamma, men de har en massa information som insamlades både under och strax efter kriget om sk displaced persons, dvs flyktingar, krigsfångar, fördrivna, koncentrationslägerfångar etc. Adressen dit är: International Committee of the Red Cross, 19 Avenue de la Paix CH 1202 Geneva.

Du kan naturligtvis också skriva till båda direkt på deras hemsidor, som du lätt finner med en enkel googling. Men jag skulle rekommendera att du skickar ett riktigt brev på papper, det blir mer seriöst och de måste svara lite mer formellt. Du kan förstås skriva på engelska till båda. Men kom ihåg att inte skicka några dokument, brev, bilder, id-handlingar etc, i original. Ta ordentliga kopior och behåll originalen själv.

Hoppas att detta kan hjälpa dig. Kommer jag på något mer så återkommer jag här.

Lycka till! Och allt gott!
Johan