Prästen i Vedersø stod mitt i kyrkgången iklädd rock och halsduk och tänkte inte gå upp i predikstolen. Han var upprörd. Den här nyårsdagen 1944 skulle det inte bli någon vanlig predikan, trots att det var på dagen 20 år sedan han för första gången stod i den där predikstolen.
Han hade fått höra att en del av hans församlingsbor hjälpte tyskarna att bygga befästningsanläggningar i dynerna vid Vedersø Klitt på Jyllands nordsjökust. Arbetena ingick i nazihärskarnas försök att förstärka västvallen mot en väntad allierad invasion.
För detta arbete mottog församlingsborna betalning av ockupanterna. Hans församlingsbor! Kaj Munk var rasande:
− När en dansk under nuvarande förhållanden frivilligt hjälper tyskarna är det landsförräderi.
Han skrädde inte orden:
− Det blir aldrig en kristen handling att ställa sig i tjänst hos orättfärdigheten, vare sig det sker av feghet, girighet eller svagsint foglighet.
Tre dagar senare var han död, mördad, 45 år gammal.
Kaj Munk var Danmarks mest kände präst och dramatiker, den främste dramatikern i Norden efter Strindberg och Ibsen, hette det. Sedan den tyska ockupationen av Danmark den 9 april 1940 hade han dessutom blivit en kompromisslös kritiker av den tyska ockupationsmakten. Han var glödande dansk nationalist och lät sig inte tystas trots att hans skådespel inte längre fick framföras och hans artiklar från och med maj 1943 inte längre publicerades i tidningarna.
När hans frihetsdrama om Niels Ebbesen, som var Danmarks Engelbrekt, gavs ut som bok 1942, blev den genast beslagtagen. Men i Stockholm framfördes dramat redan året därpå. Kaj Munk var sedan länge ett stort namn i hela Norden. Hans pjäs Ordet, som handlade om kristen mirakeltro, hade filmats med Victor Sjöström i huvudrollen och blev en stor framgång. Säsongen 1938/39 spelades Han sitter vid smältdegeln 1 250 gånger på nordiska scener. Den pjäsen var en uppgörelse med judeförföljelserna som just vid denna tid accelererade i Tyskland, t ex med Kristallnatten den 9-10 november 1938.
Efter publiceringsförbudet använde Kaj Munk predikstolen för att sprida sitt upproriska budskap och från den hade ännu ingen vågat förvisa honom. Predikosamlingar publicerades och tyskarna var mycket irriterade. Munk anade att de planerade något emot honom. Flera varningar hade han fått, men han vägrade att ge sig av trots att vänner i Danmark och Sverige lade fram en färdig flyktplan för honom.
Förberedelserna att mörda Kaj Munk hade pågått sedan mitten av november 1943. Kaj Munk ville då predika i Helgeandskyrkan i Köpenhamn med anledning av att tyskarna genomfört massarresteringar av judar i Danmark. Många av judarna var förvarnade om aktionen men alla hann inte fly. Kaj Munk var djupt skakad − inte minst för att hans landsmän inte handgripligen hade förhindrat att judarna fördes bort. Men den tyska ockupationsmaktens högste chef i Danmark, doktor Werner Best, förbjöd Munks predikan.
Två söndagar senare, den 5 december, trotsade Kaj Munk förbudet och höll sin predikan i Köpenhamns domkyrka. Medan han ännu talade sammanträdde SS-ledningen i polishuset 500 meter därifrån och beslöt att mörda honom.
Men bakom mordet låg även påtryckningar från högsta instans. Hitler var upprörd över att Werner Best och hans SS-chef Rudolf Mildner inte hade gått tillräckligt hårt fram mot den danska motståndsrörelsen, som under oktober och november hade mördat 12 tyska soldater och danska samarbetsmän. Hitler krävde vedergällning 5 mot 1 för dessa dåd eller, om det inte hjälpte, 10 mot 1. Och han begärde särskilt att framstående oppositionella kulturpersoner i Danmark skulle utväljas som offer.
Vid halv åttatiden på kvällen den 4 januari 1944 svängde en bil med fem civilklädda män upp på gårdsplanen framför prästgården i Vedersø. Familjen Munk satt och spelade kort. Pigan upptäckte bilen, såg fyra män stiga ur och hörde att de talade tyska. Hon rusade in till prästen. Tyskarna är här!
En av dem sade på danska:
Källor och litteratur: Det redovisade händelseförloppet följer i stort sett det som Bjarne Nielsen Brovst kommit fram till i sina forskningar, återgivna i Kaj Munk. Liv og død. Århus, 1984. Se även t ex Gunnar Ollén, Kaj Munk, Stockholm 1944; Ulf Sundblad, Poeten som inte ville vara präst, Skellefteå 1986.
Bilderna: Bild 1: visar interiören från Kaj Munks kyrka i Vedersø på Jyllands västkust. Kyrkan renoverades 1984 och är sedan dess ljusare än den var på Munks tid. Bild 2: Bronsbyst av Kaj Munk, placerad vid vägen, nedanför kyrkan.
Anm: Det finns två filminspelningar av Ordet. Den första gjordes 1943 i regi av Gustaf Molander och med Victor Sjöström i huvudrollen. Den hade premiär bara någon vecka innan Kaj Munk mördades. Den andra, idag mera välkända, gjordes av den danske filmskaparen Carl Th. Dreyer 1955 och anses vara hans bästa film.
Han hade fått höra att en del av hans församlingsbor hjälpte tyskarna att bygga befästningsanläggningar i dynerna vid Vedersø Klitt på Jyllands nordsjökust. Arbetena ingick i nazihärskarnas försök att förstärka västvallen mot en väntad allierad invasion.
För detta arbete mottog församlingsborna betalning av ockupanterna. Hans församlingsbor! Kaj Munk var rasande:
− När en dansk under nuvarande förhållanden frivilligt hjälper tyskarna är det landsförräderi.
Han skrädde inte orden:
− Det blir aldrig en kristen handling att ställa sig i tjänst hos orättfärdigheten, vare sig det sker av feghet, girighet eller svagsint foglighet.
Tre dagar senare var han död, mördad, 45 år gammal.
Kaj Munk var Danmarks mest kände präst och dramatiker, den främste dramatikern i Norden efter Strindberg och Ibsen, hette det. Sedan den tyska ockupationen av Danmark den 9 april 1940 hade han dessutom blivit en kompromisslös kritiker av den tyska ockupationsmakten. Han var glödande dansk nationalist och lät sig inte tystas trots att hans skådespel inte längre fick framföras och hans artiklar från och med maj 1943 inte längre publicerades i tidningarna.När hans frihetsdrama om Niels Ebbesen, som var Danmarks Engelbrekt, gavs ut som bok 1942, blev den genast beslagtagen. Men i Stockholm framfördes dramat redan året därpå. Kaj Munk var sedan länge ett stort namn i hela Norden. Hans pjäs Ordet, som handlade om kristen mirakeltro, hade filmats med Victor Sjöström i huvudrollen och blev en stor framgång. Säsongen 1938/39 spelades Han sitter vid smältdegeln 1 250 gånger på nordiska scener. Den pjäsen var en uppgörelse med judeförföljelserna som just vid denna tid accelererade i Tyskland, t ex med Kristallnatten den 9-10 november 1938.
Efter publiceringsförbudet använde Kaj Munk predikstolen för att sprida sitt upproriska budskap och från den hade ännu ingen vågat förvisa honom. Predikosamlingar publicerades och tyskarna var mycket irriterade. Munk anade att de planerade något emot honom. Flera varningar hade han fått, men han vägrade att ge sig av trots att vänner i Danmark och Sverige lade fram en färdig flyktplan för honom.
Förberedelserna att mörda Kaj Munk hade pågått sedan mitten av november 1943. Kaj Munk ville då predika i Helgeandskyrkan i Köpenhamn med anledning av att tyskarna genomfört massarresteringar av judar i Danmark. Många av judarna var förvarnade om aktionen men alla hann inte fly. Kaj Munk var djupt skakad − inte minst för att hans landsmän inte handgripligen hade förhindrat att judarna fördes bort. Men den tyska ockupationsmaktens högste chef i Danmark, doktor Werner Best, förbjöd Munks predikan.
Två söndagar senare, den 5 december, trotsade Kaj Munk förbudet och höll sin predikan i Köpenhamns domkyrka. Medan han ännu talade sammanträdde SS-ledningen i polishuset 500 meter därifrån och beslöt att mörda honom.
Men bakom mordet låg även påtryckningar från högsta instans. Hitler var upprörd över att Werner Best och hans SS-chef Rudolf Mildner inte hade gått tillräckligt hårt fram mot den danska motståndsrörelsen, som under oktober och november hade mördat 12 tyska soldater och danska samarbetsmän. Hitler krävde vedergällning 5 mot 1 för dessa dåd eller, om det inte hjälpte, 10 mot 1. Och han begärde särskilt att framstående oppositionella kulturpersoner i Danmark skulle utväljas som offer.
Vid halv åttatiden på kvällen den 4 januari 1944 svängde en bil med fem civilklädda män upp på gårdsplanen framför prästgården i Vedersø. Familjen Munk satt och spelade kort. Pigan upptäckte bilen, såg fyra män stiga ur och hörde att de talade tyska. Hon rusade in till prästen. Tyskarna är här!
En av dem sade på danska:
− Det är från kriminalpolisen, är Kaj Munk hemma?
Tjugo minuter senare satt prästen i Vedersø mellan två SS-män i bilens baksäte. Den körde iväg i hög hastighet.
Dagen därpå upptäcktes Kaj Munk skjuten i ett dike vid Hørbylunde Bakker fem mil österut. Mördarna hade lämnat en handskriven papperslapp intill kroppen: ”Du Svin har alligevel arbejdet for Tyskland.” Dvs: ”Du, ditt svin, har trots allt arbetat för Tyskland.” Det var ett klumpigt försök att få den danska polisen att tro att det var motståndsrörelsen som mördade Munk. Klumpigt, men inte utan logik. Kaj Munk var nämligen martyren med brun skugga, en präst som under många år beundrade diktaturen och diktatorerna, mest Mussolini men även Hitler.
Tjugo minuter senare satt prästen i Vedersø mellan två SS-män i bilens baksäte. Den körde iväg i hög hastighet.
Dagen därpå upptäcktes Kaj Munk skjuten i ett dike vid Hørbylunde Bakker fem mil österut. Mördarna hade lämnat en handskriven papperslapp intill kroppen: ”Du Svin har alligevel arbejdet for Tyskland.” Dvs: ”Du, ditt svin, har trots allt arbetat för Tyskland.” Det var ett klumpigt försök att få den danska polisen att tro att det var motståndsrörelsen som mördade Munk. Klumpigt, men inte utan logik. Kaj Munk var nämligen martyren med brun skugga, en präst som under många år beundrade diktaturen och diktatorerna, mest Mussolini men även Hitler.
Artikeln är nummer 1 i en serie. De andra är:
Källor och litteratur: Det redovisade händelseförloppet följer i stort sett det som Bjarne Nielsen Brovst kommit fram till i sina forskningar, återgivna i Kaj Munk. Liv og død. Århus, 1984. Se även t ex Gunnar Ollén, Kaj Munk, Stockholm 1944; Ulf Sundblad, Poeten som inte ville vara präst, Skellefteå 1986.
Bilderna: Bild 1: visar interiören från Kaj Munks kyrka i Vedersø på Jyllands västkust. Kyrkan renoverades 1984 och är sedan dess ljusare än den var på Munks tid. Bild 2: Bronsbyst av Kaj Munk, placerad vid vägen, nedanför kyrkan.
Anm: Det finns två filminspelningar av Ordet. Den första gjordes 1943 i regi av Gustaf Molander och med Victor Sjöström i huvudrollen. Den hade premiär bara någon vecka innan Kaj Munk mördades. Den andra, idag mera välkända, gjordes av den danske filmskaparen Carl Th. Dreyer 1955 och anses vara hans bästa film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar