Den första artikeln i den här serien om påven Benedictus XVI med rubriken ”Kan något gott komma från Rom?” har väckt en del reaktioner. Frågan är: varför berördes aldrig katolska kyrkans stora problem vid tvådagarsseminariet i Sigtuna om den nye påven?
Problemen tål att påminnas om:
- preventivmedel i en värld av aids och aborter,
- celibat i en tid av inomkyrkliga sexualproblem,
- skilsmässor i en tid av relationskatastrofer,
- de homosexuella i en värld av våld och utanförskap och
- kvinnorna i en kyrklig värld av extremt mansvälde.
Jag har fått ett vänligt svar av Philip Geister, direktor vid Newmaninstitutet, som själv var en av föredragshållarna. Han påpekar att man inte skall överdriva en enskild påves möjligheter att genomföra förändringar. ”Påvens ofelbarhet är inte obegränsad ens när han vill vara det. Om en påve försöker införa en lära som katolikerna i världen inte accepterar, skulle det till och med som yttersta konsekvens kunna leda till hans avsättning.”
Han fortsätter: ”Katoliker har därför goda skäl att ha en mycket mindre tilltro till en påves förmåga att ändra något än vad människor utanför katolska kyrkan har. Man måste vara medveten om många andra faktorer, t ex teologiska och kulturella, som kommer in i spelet och som centralförvaltningen måste ta hänsyn till innan något kan ändras.”
Philip Geister tror att det kan ha varit kunskapen om allt detta som gjorde att de uppräknade stora frågorna inte togs upp vid seminariet i Sigtuna. Han antyder därmed diskret min okunnighet i dessa frågor. Så kan man förvisso se det.
Ändå framstår det som enastående att det inte fanns någonting att spontant säga om en av katolska kyrkans värsta kriser hittills. Att en nytillträdande påves teologiska tänkande inte skulle ha någon nämnvärd bäring på frågor som plågar många kristna och som håller på att undergräva förtroendet för katolska kyrkan i världen, ja, det är även efter den gode Philip Geisters svar svårt att förstå. Säkert inte bara för mig, okunnige.
Vid seminariets avslutande plenardebatt berättade jag, att jag var förvånad över att ingenting sagts i de nämnda ämnena. Någon svarade att det här med preventivmedel minsann är en mycket komplicerad fråga. Det handlade inte bara om ”en bit gummi”.
Någon annan, en protestant, tyckte att det är märkligt att dessa frågor alltid är så komplicerade att man inte kan tala om dem. Sedan uppstod det en lång tystnad.
Efteråt kom en av de kunniga, katolska, teologerna fram till mig. Han ville tacka mig för att jag tagit upp det känsliga ämnet. Och så sade han några ord som jag omedelbart lade på minnet: ”Vi teologer lever ibland som i en bubbla.” Så kan man också se det.
Nästa artikel i serien: Front mot gudsförnekarna/påven (4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar