Men i Pskov står Sovjetunionen bara för det korta och ytliga perspektivet. Stadens historia sträcker sig tillbaka till 900-talet. Och från 1100-talet flödar en djup, andlig historisk ström som ännu i dag kan följas i en rad kyrkor och kloster.
I mitten av maj stod jag framför det vita Mirozjskyklostret med sina gröna lökkupoler på floden Velikayas vänstra strand. Klosterkyrkan, Kristi förklarings katedral (med svart lökkupol), började byggas på 1130-talet av ärkebiskop Nifont från Novgorod. Det blev en korskyrka med symmetriska korsarmar efter bysantinskt mönster.
Den vita katedralen ser utifrån tung och hopsjunken ut, vilket beror på att kulturlagren av jord under århundradenas lopp klättrat ett par meter upp utefter murarna. I dag stiger man därför en trappa ner när man skall in i katedralen. Men väl därinne öppnar sig en både bokstavligt och andligt upplyftande rymd. Härinne finns en unik bildskatt, nästan fullständigt bevarad genom 870 år.
Medan bygget av katedralen ännu pågick, ja faktiskt från samma byggnadsställningar, började konstnärerna utsmycka hela dess inre med livfulla fresker. I milda blå, röda, gröna, vita och guldgula nyanser skildras hela evangeliet i tidsordning samt berättelser ur apokryferna.
Starkt intryck ger Kristi himmelsfärd i kupoltaket. Jesus sitter på regnbågen stödd av änglar och omgiven av profeter.
I bilden av intåget i Jerusalem rider Jesus för säkerhets skull på en häst, för ingen visste riktigt hur en åsna såg ut.
Marie himmelsfärd skildras med naiv ömhet. Jesus står vid Marias bår och håller hennes själ i famnen i form av ett barn. Änglar flyger till för att föra barnasjälen till Gud fader.
Ett centralt motiv saknas emellertid: den yttersta domen. Varför? Enligt experterna sannolikt för att inte skrämma bort de ännu osäkra nykristna. Pskov låg i det kristna Novgorods ytterkant och här pågick på 1100-talet fortfarande en kamp med hedendomen om själarna. Selektiv marknadsföring skulle det kallas i dag.
Klostrets historia är dramatisk. Det omgavs aldrig av murar och kom därför att fungera som härläger för både tyska och svenska angripare. På 1500-talet var klostret rikt med över tvåhundra underlydande gårdar och med egna fiskevatten och kvarnar. Vid 1800-talets slut var det däremot utfattigt och användes av kyrkan som en slags uppfostringsanstalt för olydiga munkar.
Efter oktoberrevolutionen 1917 stängdes det av de röda, men återerövrades under inbördeskriget en tid av den vita armén, som öppnade det på nytt.
Under andra världskriget blev Pskov till stora delar förstört. Klostrets byggnader kom att användas som kommunala bostäder för 65 familjer. Den sista familjen lämnade klostret på 1980-talet. Sedan blev det museum. 1994 fick Pskovs stift tillbaka en del av klostret, t.ex. konservatorverkstaden.
Freskerna övermålades med vit färg någon gång på 1600-talet. Antagligen berodde det på att motiven inte motsvarade de kanoniska regler som gällde sedan 1300-talet. Därefter glömde man helt enkelt bort att bilderna fanns.
När katedralen skulle fira 700-årsjubileum på 1800-talet, hittade man av en tillfällighet freskerna på nytt. Ett omfattande restaureringsarbete inleddes. Det är fortfarande inte färdigt. Kanske kan det bli det om tio år. Om jag fortfarande står på mina ben, tänker jag komma tillbaka då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar