Erotik, frihet och Harry Potter

Det var en optimistisk liberal som på torsdagen (4.5.06) berättade om sin passion för litteraturen och om sin tro på erotiken och friheten. Och han försvarade Harry Potter med emfas.

Mario Vargas Llosa mötte hundratals spansktalande och en mindre skara tolkberoende svenskar i Aula Magna ute på Universitetet i Frescati.
Han är född 1936 i Peru men numera bosatt i Madrid och både peruansk och spansk medborgare. 1990 försökte han bli Perus president men förlorade mot Alberto Fujimoro, som senare avslöjades som korrupt och fick fly till Japan.

Vargas Llosa talar om litteraturens glädje, lust och njutning. Att vi, som bara har ett liv, genom litteraturen kan få uppleva hundra.
Utan litteraturen skulle inte bara denna njutning försvinna utan själva friheten, den största gåvan människorna fått. För litteraturen visar en perfekt värld, som får oss att känna missnöje med vår egen. Och missnöjet är den stora motorn i mänsklighetens framskridande, helt enkelt det som skiljer oss från djuren.

”Det är inte konstigt att de som vill kontrollera livet enligt ett schema först försöker kontrollera kreativiteten med censur. För det är sant: man kan inte kontrollera ett samhälle om man tillåter litteraturen att vara fri.” Sade Mario Vargas Llosa.

Han sätter litteraturens frihet i motsättning till politiska och religiösa doktriner. Men även i motsättning till vetenskapen ”som kan utvecklas till ett instrument som gör slut på friheten”.

Hans tro på den erotiska kärleken är nästan rörande. Erotiken har infört subtiliteten och skönheten i kärleken, ansåg han. Utan litteraturen skulle erotiken inte existera. I primitiva befolkningar finns det ingen erotik, bara drift. Det är först när samhället och kulturen utvecklas som kärleken uppnår komplexa sammansättningar. Litteraturen har utvecklat den erotiska ritualen och instinkten. ”Så fattig kärleken skulle bli utan erotiken!” utbrast han.

Det var inte Freud som hittade det undermedvetna, det hade litteraturen redan gjort genom sina spöken, bilder och hemliga verkligheter. Därmed känner vi oss själva bättre och förstår hur komplicerat livet är och hur riskfyllt det är att döma människor enbart genom det rationella. För människan är inte enbart rationell.

Mario Vargas Llosas optimism tog sig också uttryck i ett engagerat försvar för böckerna om Harry Potter, som litteraturexperterna eljest inte har mycket till övers för. Tack vare Harry Potter har vi nu fått många nya generationer av läsare, sade han. Det är viktigt att få barnen att känna passion för läsandet. Därmed stärker vi på sikt friheten.

Så långt Mario Vargas Llosa. Vad kan man nu säga till detta?

Det är lätt att känna sympati för denna passionerade, liberala optimism. Men tvivlande frågor inställer sig lika lätt. Litteraturens inflytande i världen har minskat – det medgav även Vargas Llosa. Beror det kanske på att litteraturen numera alltför ofta anpassat sig till tidsandan och blivit en viljelös betjänt hos vänsteretablissemanget? Man tjänar makten i stället för att gissla den. Då förlorar man förstås det förändrande inflytandet.

Ja, det är som om litteraturen hade störst inflytande i de tider och på de platser där den förtrycks, där människorna tvingas läsa i hemlighet, som en motståndshandling, ibland för att överleva. Och då spelar det en avgörande roll VAD man läser. Kan Harry Potter skapa det drivande missnöje som Vargas Llosa talar om? Leder hysterin kring Harry Potter också till intresse för annan, mer krävande litteratur? Man kan hoppas att Vargas Llosa har rätt - men ändå tvivla.

Och erotiken i all ära men kärleken har även andra dimensioner i en värld av förtryck, terror, svält och död.