Tysklands förste rikspresident, socialdemokraten Friedrich Ebert, dömdes dagen före julafton 1924 till tre månaders fängelse för landsförräderi (se särskilt artiklarna nr 2 och 5 i serien). En månad senare var han död. Nazister och kommunister jublade.
Rättegången och domen i Magdeburg väckte uppmärksamhet i hela världen. I Sverige kom det 1925 ut en liten broschyr med titeln ”Socialdemokratin och fosterlandet. Rikspresident Eberts ärekränkningsprocess i Magdeburg.” Den finns att läsa på Kungliga Biblioteket.
Det var Förlags A.- B. Fram i Stockholm som tryckte broschyren. Förlaget ägdes 1925 av Sveriges kommunistiska parti. Författaren är anonym men budskapet blir efterhand nog så tydligt: det gällde att framställa socialdemokraten Ebert som klassförrädare och som borgerskapets villiga redskap mot revolutionen.
Propagandabroschyren är skickligt skriven. Man citerar t.ex. sakligt den tyske överbefälhavaren, general Wilhelm Groener, som vittnade. Han sade: ”Jag känner inte till att socialdemokratin på något sätt skadat fosterlandets försvar. Tvärtom har jag hos herr Ebert funnit fullaste förståelse för fosterlandets försvar. Ebert gjorde allt för att genomföra arméledningens krav.”
På så sätt knöt den anonyme skribenten samman socialdemokratin med den tyska militären på ett politiskt effektivt sätt. Socialdemokraternas ansvar för kriget blev tydligt. Och Ebert framstår som arméledningens villige springpojke.
Även när broschyrförfattaren citerar Eberts försvarare Landsberg fungerar citaten politiskt rakt emot Ebert. Landsberg betonar t.ex. att Ebert i januari 1918 var tvungen att ta hänsyn till massans revolutionära stämning. ”I politiken måste nu en gång sådana medel användas”, sade han. Citatet bekräftar därmed att det faktiskt rådde en revolutionär situation i januari 1918 och Ebert framstår som en cynisk opportunist.
Även Eberts andre försvarare Heine citeras så att hans ord spelar kommunisterna i händerna. Heine hävdar att Ebert inte kunde göra något annat än att gå in i strejkledningen ”icke, som det utan en skugga av bevis sagts, i partiets intresse utan i statens och fosterlandets intresse”. Eberts roll som statens försvarare framhävs alltså – denna stat som kommunisterna ville krossa.
Den kommunistiska propagandabroschyrens slutsats är magnifik i sin lömskhet. Man pekar på att Ebert dömts av den borgerliga rättsapparaten och staten trots att han just arbetat för att rädda denna borgerliga stat. Ebert är alltså dubbelt föraktlig eftersom han sviks till och med av de borgerliga, som han försvarat. Broschyrförfattaren skriver: ”Så föraktar bourgeoisien sina lakejer och spottar på dem sedan de bistått den med förräderi mot sin egen klass.”
Och så kommer kommunisternas hot: ”Det arbetande folkets dom återstår. Den fälles för klassförräderi och kommer icke att bli mild, när en dag massornas uppgörelse sker på en gång med borgarklassen och dess livvakt: de socialdemokratiska ledarna.”
Så behandlade alltså svenska kommunister en person som vigt sitt liv åt att försöka skapa en parlamentarisk demokrati i sitt hemland Tyskland och för att undvika att landet blev en Sovjetdiktatur.
Artikeln är nr 6 i en serie på 6. De övriga är:
Förloraren/Friedrich Ebert (1)
Strejkledaren/Friedrich Ebert (2)
Dolkstötslegenden/Friedrich Ebert (3)
Kontrarevolutionären/Friedrich Ebert (4)
Landsförrädaren/Friedrich Ebert (5)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack för en mycket intressant artikelserie om Friedrich Ebert! Uppenbarligen en man som försökte balansera på rakknivens egg, utan att falla tillföga varken för extremhögern eller extremvänstern i Tyskland. Därför också en man som lyckades dra på sig hat från båda sidor, och som dessutom inte verkar ha fått något direkt stöd från sina egna, socialdemokraterna. Det är ju alltid bekvämt att låta andra göra "grovgörat", sen kan man hoppa in och ta på sig äran om det går vägen, och om det inte gör det kan man stå vid sidlinjen och peka finger åt syndabocken.
Det är ju också ett oerhört fascinerande och tragiskt människoöde, och jag avundas honom verkligen inte!
Tack själv för de vänliga orden, Martin! Roligt att ha läsare där ute i cyberrymden.
Friedrich Ebert illustrerar för mig de oerhörda svårigheterna i att stå för moderation och balans i situationer som kännetecknas av polarisering och våld. Det är alltid extremisterna som har de mest slagkraftiga parollerna och de enkla och tydliga "lösningarna" på problemen. Det är förföriskt och farligt. Män som Ebert blir lätt förtalade och misstänkliggjorda - från alla sidor. Kompromisser utmålas i sådana kampanjer som feghet och kraftlöshet, när de i stället är nödvändiga och konstruktiva. Ingen kan få allt i politiken. Skall den röra sig framåt måste den göra det tillsammans med andra. Man måste ge och ta.
Demokratiskt vardagsarbete är ofta grått och oglamoröst. Det sker ofta utan uppmärksamhet och belöning. Må vara att det också innehåller en massa misslyckanden och att människor gör rena dumheter. Men lite bör de hedras ändå, de vanliga, grå politikerna som upprätthåller vår demokrati. De (och vi andra) kan lära mycket av Friedrich Ebert.
Skicka en kommentar