Det väpnade upproret i Warszawa började klockan 17.00 den 1 augusti. Det var tänkt att vara ett par dagar, högst en vecka. Det skulle etablera polsk kontroll över huvudstaden innan Sovjetarmén tågade in; sovjetiskt pansar befann sig enligt spaningsrapporter redan i Warszawas östra förstäder.Men striderna drog ut över 63 dagar, ända till den 2 oktober. Omkring 20 000 upprorskämpar stupade; det var nästan varannan soldat. Tio gånger fler civila dödades, alltså 200 000. Och målet uppnåddes inte. De sovjetiska trupperna stod på Stalins order kvar på andra sidan om Wisła och väntade, medan tyskarna med exempellös brutalitet krossade upproret. Först den 17 januari 1945 gick Sovjetarmén in i centrala Warszawa, som då hade förvandlats till en ruinstad.
Hela Polen blev en kommunistisk diktatur under sovjetiskt styre. Upprorsmännen i den sk Hemarmén, AK, som hade kämpat mot tyskarna och tagit order från den polska exilregeringen i London, anklagades av Stalin för att vara brottslingar och nazikollaboratörer. De fängslades, deporterades och dödades. De kommunistiska makthavarna skrev en egen historia om upproret för att legitimera sitt maktinnehav. De hävdade något mycket kontroversiellt: att de kommunistiska styrkorna i Folkets armé, AL, tillsammans med Sovjetarmén hade ”befriat” Warszawa.
Efter sovjetsystemets sammanbrott skrev den nya demokratiska regimen om historien. Nu skulle fakta läggas fram i frihet och upprorets hjältar skulle hyllas. Hemarmén skildrades som den enda polska kraft som bekämpat både nazister och kommunister. Det passade in i demokratins självbild. För att härbärgera den nya berättelsen skapades ett särskilt museum, Muzeum Powstania Warszawskiego. Det kom till inför 60-årsminnet 2004.
Museet har blivit en stor, identitetsskapande berättelse om tapperhet och uppoffring, idealitet, frihetskamp och tragik, men framför allt om polsk patriotism. De ansvariga sticker inte under stol med sitt syfte att ”uppfostra ungdomen i patriotisk anda och respekt för nationella traditioner”(citat från hemsidan). Man försöker helt enkelt visa ungdomen hur en sann polack skall tänka, känna och handla.
Skolklasserna köar till den ombyggda gamla kraftstationen i västra Warszawa. Innanför dörrarna möter i suggestivt dunkel ett modernt multimedielandskap, först ett bedövande oväsen av stridslarm, flygattacker och bombkrevader. Genom detta dramatiska sammelsurium dunkar också ett manande, ihållande hjärtljud, Polens hjärta.
I taket i den centrala utställningshallen hänger en restaurerad Liberator med polska emblem som påminnelse om de polska flygare i brittisk tjänst som försökte undsätta upprorsmännen. De besköts under sina uppdrag både av tyskar och ryssar; deras förluster var bland världskrigets värsta.
Upprorets historia berättas dag för dag på korta almanacksblad. Genom små hål i en mur kan eleverna ta del av enskilda händelser med bild och ljud. De kan bestiga uppbyggda barrikader och hukande ta sig fram i en 25 meter lång kloak – genom sådana förflyttade sig upprorsmännen mellan olika delar av staden.
De allra minsta tas om hand av ”instruktörer” i ”Little Insurgent´s Room”, ett slags lekstuga kring upprorets krigiska verklighet. Här finns modeller av flygplan och pansarbilar, fältsjukhus och fältpoststationer. Allt får man röra vid och leka med. Man visar särskilda filmer och musik för barn. Det finns pussel och moderna spel som levandegör de hjältemodiga insatserna, t ex av scouter som tjänstgjorde som ordonnanser. Och det mesta kan köpas i museibutiken.
Ute i ”Freedom Park” står en 156 meter lång ”Memory Wall” i granit med tusentals namn på män och kvinnor som kämpade i upproret. Det är ett slags revansch för alla år av påtvingad tystnad kring dessa människor. Under 40 år av kommunistdiktatur gick modiga anhöriga varje 1 augusti till kyrkogården Powązki för att hedra sina döda från upproret. Det var en motståndshandling och de registrerades, fotograferades och trakasserades av säkerhetstjänsten. Nu har de fått upprättelse.
Över museet reser sig ett 35 meter högt torn från vilket man har utsikt över hela slagfältet Warszawa. På tornet sitter symbolen för upproret, ett ankare som också kan läsas som ett P och ett W, Polska walcząca, Polen kämpar. Under kommuniståren var denna symbol förbjuden. Ingenting kan tala tydligare om vad museet försvarar respektive vänder sig emot.
Men historien är aldrig entydig. Frågor om ansvar och svek ställs än idag. Var Warszawaupproret en meningsfull och hjältemodig frihetskamp eller resultatet av en ansvarslös och katastrofal missbedömning? Var det värt 200 000 döda civila? Om detta skall flera artiklar handla.
Bilder: 1. Detalj från minnesmärket över Warszawaupproret. Det finns på Plac Krasinskich framför justitiepalatset i Warszawa och visar hur upprorsmännen kommer upp från kloaksystemet för att angripa tyskarna och sedan de besegrats åter försvinner ner i kloakerna. Minnesmärket initierades av den gamla, kommunistiska regimen och har varit mycket kritiserat i Polen. 2. Minnesmuren vid upprorsmuseet. 3. Symbolen för upproret.
Anm: Håll isär de båda upproren i Warszawa. Det judiska upproret i gettot utbröt den 19 april 1943 och varade i 28 dagar. Det större, allmänna, polska upproret utkämpades mellan den 1 augusti och 2 oktober 1944.
Källor och litteratur: Norman Davies, Slaget om Warszawa, London 2003, sv. 2005. Egna anteckningar från besök i upprorsmuseet i Warszawa 2007. Museets hemsida med adress: http://www.1944.pl/index.php?lang=en&lang_time=1.
Artikeln är nr 1 i en serie. De övriga är:
Beslutet om uppror/Warszawa (2)
Bragd eller brott?/Warszawa (3)
Varför svek Stalin?/Warszawa (4)
Västmakternas ansvar/Warszawa (5)
Hjältarnas återkomst/Warszawa (6)
Artikel med likartat tema: När historien skrivs om
För flera artiklar om Polen, klicka på etiketten Polen nedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar