Jyllands-Postens publicering av politiska karikatyrer av profeten Muhammed har väckt debatt och vissa muslimska kretsar har svarat med hot och våldsamheter. Vem ska tolerera vad?
Tolerans beskrivs i uppslagsboken som ”försonlighet gentemot åskådningar och livsformer, som avviker starkt från ens egna”. Tolerans är alltså besvärligt, knappast ens naturligt. Jag brukar säga att tolerans är en konst. Den är till för det som vi inte tycker om. Att bara tolerera det som vi egentligen inte har något emot är ingen konst.
Politiska karikatyrer både i ord och i bild har en självklar plats i en demokrati som står för yttrandefrihet. De borde följaktligen också tolereras av dem som blir karikerade. Kristna har sedan många decennier fått vänja sig vid detta.
Men det finns naturligtvis också gränser för toleransen. De formas i ett subtilt växelspel med en annan demokratisk hållning, respekt. Visa större respekt, så blir det lättare att bli bemött med tolerans. Mindre respekt ställer större krav på dem som skall tolerera vad de blir utsatta för. Ingen respekt alls för t ex de lagar och regler som gäller i en demokrati och toleransen förbyts i polisingripanden.
Det är möjligt att Jyllands-Posten inte visade tillräcklig respekt för islam och muslimer när tidningen publicerade bilderna och man kan verkligen undra över vad de sanna bevekelsegrunderna för publiceringen var. Men det är uppenbart att de våldsamma och hotfulla muslimska reaktionerna inte har mycket med vare sig respekt för demokratiska spelregler eller tolerans mot oliktänkande att göra. Man kan därmed också ifrågasätta om det finns någon anledning för Jyllands-Posten att be om ursäkt. Skruvade och halvhjärtade ursäkter bidrar inte till att stärka respekten för demokratin och yttrandefriheten. Tvärtom kan de tas som grund för ytterligare våldsamheter och intolerans.
Det är också uppenbart att muslimer inte heller i detta sammanhang kan dras över en kam. Att islam som religion inte har några mera påtagliga demokratiska traditioner hindrar inte, att de flesta muslimer i västerlandet lever i största respekt för sina demokratiska värdländers lagar och regler och därför också förtjänar tolerans från majoritetsbefolkningen.
För övrigt kan man konstatera att i den mån Allah eller Gud alls står för demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet, så är de nyomvända.
Om tolerans mot muslimer, se även:
Fanatism börjar hemma/Amos Oz
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag vill tacka Johan Selander för ett klarsynt och intressant inlägg i debatten om Muhammedbilderna. Det är för få som vågar stå upp för yttrandefriheten och Jyllandsposten i Sverige och det är beklagligt! Strutsmentaliteten har fått råda allt för länge och det har uppenbarligen satt sina spår i de ack så tysta svenska tidningarna. Om man råkar trampa muslimer på tårna så var visst yttrandefriheten inte så viktig längre...
Jag håller med Johan om det mesta han skriver, som t ex att tolerans är oerhört viktigt i ett civiliserat samhällsbygge. Dock tycker jag att det vid sådana här exceptionella händelser som den ”muslimska krisen” utgör, är oerhört viktigt att man oförblommerat ställer sig bakom sådana fundamentala demokratiska principer som tryck- och yttrandefriheten och helhjärtat ställer upp för den som blir utsatt för hot utan att ha brutit mot några lagar, vilket ju Jyllandsposten faktiskt inte har gjort!
Jag tycker att situationen kan liknas lite vid ett krigstillstånd och i ett sådant "skymningsläge" tycker jag inte att det är rätt tidpunkt att föra en filosofisk diskussion om vem som skall respektera vem och varför, och "man kanske kunde gjort si istället...". När de demokratiska värderingarna orättfärdigt utsätts för hot så ställer man upp till 100%, sedan kan man ta de filosofiska diskussionerna i efterhand.
Demokrati är bra, det är vi alla överens om, dock måste man också ibland vara villig att offra något för att få behålla den! Jag skäms när jag tänker på vad männen, som i de förslavade europeiska folkens namn stred och dog på Normandies stränder 1944, skulle säga om vår ovilja att ställa upp för VÅR frihet!
Demokrati är inget för fegisar!
Jag kan inte riktigt hålla med Martin. När det bränner till, när de demokratiska värderingarna (eller vad det nu kan vara) utsätts för hot, är det ytterst viktigt att vi - istället för att skrikande storma fram på barrikaden för vad vi i hastigheten uppfattar som en kamp för de hotade värderingarna – sätter oss ner och funderar på: vem vill detta, varför vill de det nu och hur går vi vidare.
Okey jag menar också att vi ska slåss för yttrande- och tryckfrihet, men är det verkligen den som är hotad här? Ska vi kämpa för mediernas rätt att förnedra och med rasistiska förtecken hetsa mot folkgrupp?
Jag menar alltså att dessa teckningar är rent rasistiska och antisemitiska.
På skogsbrand.blogspot.com visar signaturen eldhug en hel bunt med bilder på Muhammed som publicerats genom århundradena. Bland annat en av de tidigaste översättningarna av koranen, där författaren avbildas. Sedan finns det bilder på den nyfödde M och M som familjefar, men även som den falske profeten och någon amerikansk antimuslimsk tidskrift. Ingen av dem har - vad jag vet - skapat några större reaktioner.
Jag tror alltså att det är syftet - att provocera - som provocerat.
Som Henrik Berggren skrev i DN i mitten av januari:
”Likadant känner jag inför Jyllands-Postens Muhammedbilder. Teckningarna är plumpa, fördomsfulla och kan bara betecknas som humoristiska av en person fullkomligt i avsaknad av denna egenskap.
Problemet är inte att teckningarna är provocerande för muslimer utan att den enda publiceringsanledningen är att de är förolämpande mot muslimer. Det här är inte Rushdies "Satansverserna", snarare Kjærsgaardskt skitsnack. Här väljer man att spela på motståndarens planhalva: "Jaså, ni vill med våld och hot hindra oss från att kritiskt granska islam. Då så, tugga på det här." Personer som måste gömma sig bakom sin "rätt att provocera" är oftast intellektuellt desperata individer som inte har något av vikt att säga.
Men redaktören är mordhotad, muslimska regimer försöker otillbörligt ingripa i dansk offentlighet och det ställs orimliga krav på inskränkningar av yttrandefriheten. Vi måste försvara idioterna på Jyllands-Posten. Inte för deras skull, utan för något som är större än några taskiga teckningar i en dansk tidning.”
Jag tror att Martin förivrar sig lite när han beskriver händelserna som ett krigstillstånd. Det finns krafter som vill att det ska bli krig. Men vill du, Martin, i så fall delta i just det? Innan man ger sig ut i krig bör man noggrant analysera situationen och undersöka vilka krafter som vill krig och varför. Jag tror att det är viktigt att försöka sätta sig in i motståndarnas situation och försöka tänka som de. Om västvärldens alla tidningar skulle publicera bilderna, hur skulle då arabvärlden uppfatta det? Just som det civilisationernas krig som vissa vill att det ska framstå som! Vill vi det?
Vi vet ju att den muslimska världen - inte minst här i Sverige - är delad i frågan. Att alltså börja ett civilisatoriskt krig under förespegling av att vi kämpar för en yttrandefrihet som inte alls är hotad, är bara dumdristigt.
Vad vi vet är det vissa grupper inom islam som försöker utnyttja situationen och försöker skapa en massrörelse med några rasistiska bilder som förevändning. Dessa ledare vänder sig till den outbildade massan och dessutom har de - enligt J-P - lagt till en del bilder som aldrig publicerats i J-P och aldrig skulle få komma in i J-P.
Det är alltså en ytterst smutsig kampanj som Martin vill störta sig in i med blankputsade vapen och sin idealistiska tro som sköld.
Beware, säger jag bara!
Samuel har skrivit ett långt och vältaligt inlägg, och jag tror att vi alla tre är överens om det viktigaste i hela den här soppan, nämligen att yttrandefriheten inte är förhandlingsbar, utan en absolut frihet som inte får inskränkas genom hot eller våld!
Sedan kan man ha olika åsikter om publiceringen i Jyllands-Posten. För min egen del så har jag svårt att förstå dem som är villiga att göra ens de minsta eftergifterna för grupper, oavsett om det är islamister eller nazister, som vill nå sina mål genom uttalade eller förtäckta hot. Jag tor därvidlag att muslimerna, egentligen, är den enda gruppen som skulle kunna få gehör för sitt missnöje gentemot media i västvärlden, därför att vi blir så överraskade och skrämda av deras fanatism och våldsamma framtoning, så att vi i ren chock gör avkall på allt som vi håller dyrt och heligt genom att "be om ursäkt" för att vi följer våra demokratiskt stiftade lagar. Sedan, så sätter vi på oss hatten för "politisk korrekthet" och börjar svinga de gamla vanliga tillmälena "rasist", "främlingsfientlig" m fl standardepitet åt alla dem som så mycket som andas en tvekan över huruvida islam och västerländsk demokrati är en så lyckad kombination. Men detta är inget nytt för dem som har haft synpunkter på invandringspolitik i Sverige de senaste decennierna, utan vi lyfter glatt på vår hatt och tackar för de vänliga orden.
Jag har också svårt att förstå människor som kallar sina journalistkollegor på andra sidan Öresundsbron för "idioter" eller "rasister" när samma personer för ett decennium sedan var de "gemytliga toleranta danskarna" som ju var så vidsynta och fina. Har det slagit Dig, Samuel, att det kanske är diskussionen i Danmark som har utvecklats de senaste åren medan diskussionen i Sverige befinner sig på samma eländiga nivå som den alltid har gjort? Har danskarna kanske vågat ifrågasätta sanningar som i Sverige är skrivna i sten? Ge mig gärna ett svar på den frågan!
Till slut skall jag klargöra min inställning till "civilisationernas krig". Jag tror inte att det handlar "om" en storskalig konflikt mellan islam och det demokratiska västerlandet kommer, utan "när". Och JAG vill då inte leva under Sharialagar, så helt rätt Samuel, Du kommer finna mig längst fram på barrikaderna, med den svenska flaggan buren högt, i kampen för demokrati, yttrandefrihet och kapitalism! Du är välkommen, när Du känner att faran närmar sig Dig!
Jag tror att det är väldigt viktigt att se, att det är de radikala islamisterna som är demokratins fiender - inte den stora massan av vanliga, hederliga muslimer, som tvärtom ofta har kommit till västliga demokratier för att de avskyr diktatur och ofrihet. Därmed är dessa muslimer potentiellt våra viktigaste allierade i försvaret av demokratin. Det är därför extra sorgligt, och kanske farligt, att dessa muslimska massor nu riskerar att koppla ihop den demokrati som de gärna vill leva i med kränkningar av det som i deras religion är heligt. På det sättet riskerar vi att fjärma dem från kampen för demokratin och i stället öppna dem för påverkan av islamisterna. Då har vi verkligen lagt krokben för oss själva.
Men att lägga hela skulden på Jyllands-Posten och kalla dem för "idioter" är lite väl ensidigt. Det är lätt att se i efterhand att det blev fel med publiceringen. Men var handling måste bedömas utifrån de förhållanden som rådde när handlingen utfördes, d v s när publiceringen ägde rum i september. I den tidsanda av oförståelse för helighet som råder i Norden, kan det knappast ha funnits någon som kunde förutse konsekvenserna av att publicera bilderna. De kunde inte betraktas som stridande mot dansk lag. Och att karikatyrer är provocerande och utmanande, ja, det ligger nu en gång i karikatyrens själva (demokratiska) väsen. Att racka ner på Jyllands-posten i detta läge känns därför orättvist. Och att be om ursäkt inför hot och våld är en direkt motbjudande tanke. Vem har verkligen skäl att be om ursäkt?
När nu skadan redan är skedd och många muslimer sårats i sina religiösa känslor återstår det för oss att stå fast vid våra demokratiska värderingar och hävda dem med all kraft och konsekvens. Publicera bilderna över hela världen! Därmed får äntligen alla klart för sig vad konflikten egentligen handlar om, de upprörda känslorna kan så småningom svalna och vi kan inbjuda dem som vill samtala till dialog om demokrati och religion. Kanske kan vi få muslimer att förstå att demokratin är (nästan) lika helig för oss som bilden av Muhammed är för dem.
Och må Gud och Allah tillsammans bevara oss för något "civilisationernas krig".
Skicka en kommentar