Öga och Öra ett år

När den här bloggen startades stormade det kring de danska Muhammedkarikatyrerna. Det handlade om vad som är heligt för vem och om vem som skall tolerera vad. En vanlig hållning bland svenskar var att man borde ligga lågt, undvika att provocera och ha förståelse för de radikala islamisternas våld.

Sedan dess har stämningarna förändrats, är mitt intryck. Allt fler har insett att demokratierna måste försvara sig och stå upp för sina värderingar och sin kultur.

Efter en givande resa till det ortodoxa klostret Nya Valamo i Finland skrev jag i februari flera artiklar om ortodoxi och ikoner. De ortodoxa har många för västerlänningar provocerande tankegångar. Det handlar om en icke-analyserande hållning, om tystnad, försakelse och om att stå för det heliga. Hur mycket av detta finns kvar i dagens svenska kyrka?

I mars handlade det bland annat om den österrikiske juden och författaren Stefan Zweig och hans erfarenheter av utbrotten av de båda världskrigen. 1914 jublade Europas folk över kriget – 1939 var stämningarna dämpade, även i Tyskland. Ögonvittnet Zweig funderade över skillnaden i sin självbiografi Die Welt von Gestern. Något hade hänt med folkens tilltro till sina politiska ledare.

Två av de hittills mest lästa artiklarna på Öga och Öra handlar om sex och kyskhet i romarriket. Jag hade hört Medelhavsmuseets Karen Slej som berättade om bordellerna i Pompeji och romarnas bilder med sexuella motiv. De hade en helt annan funktion än den sentida pornografin och kan därför leda till missuppfattningar om tillvaron i det romerska riket.

Anknytning till romarriket hade även ett par artiklar om Karl Marx. Han växte nämligen upp i Tysklands äldsta stad, Trier, vid Mosel. Mitt emot hans barndomshem finns ett av de ståtligaste romerska byggnadsverken norr om Alperna, Porta Nigra. Denna byggnad från 190 e. Kr. räddades till eftervärlden tack vare att den byggdes in i en kristen kyrka. Men strax innan Karl Marx föddes i Trier hade Napoleons trupper rivit kyrkan för att frilägga den antika – och hedniska – porten. En sant revolutionär handling. I denna historiskt laddade miljö växte alltså Marx upp.

I maj ägnade jag flera artiklar åt Tysklands förste rikspresident Friedrich Ebert (1871-1925) som kom att personifiera den ödesdigra dolkstötslegenden och som till slut dömdes för landsförräderi.

Jag har också försökt att ge en bild av engelsmannen Hugh Lofting (1886-1947) som i Flanderns skyttegravar skrev barnboken Doktor Dolittle i brevform hem till sina barn. En helt annan brevskrivare från första världskriget var den katolske fältprästen Pierre Teilhard de Chardin (1881-1955), som skrev om sin ”nostalgia för fronten”.

En resa med tåg från Wien till Trieste ledde till artiklar om den gamla habsburgska hamnstadens öden under Hitlers respektive Titos välde och om den (nästan) glömda massakern på kroater i Bleiburg i maj 1945.

I augusti stod Dag Hammarskjöld i centrum för uppmärksamheten på Öga och Öra. Hur gick egentligen hans roll som generalsekreterare ihop med hans roll som kristen mystiker? Alla är inte lika imponerade över Hammarskjölds insatser, i synnerhet inte över hans hanterande av Kongokriget.

Påven Benedictus XVI hade en del problem att hantera arga muslimer efter sitt tal i Regensburg i september. Men vad sade han egentligen? Det handlade om förnuftets roll i religionen.

Under hösten blev det en rad artiklar om Sveriges förhållande till Baltikum, särskilt till Lettland. Jag ägnade en hel del tid åt att gå igenom material i Riksarkivet och kunde berätta hur det gick till när Sverige erkände Sovjetunionens ockupation och annektering av de baltiska länderna 1940. Det visade sig att Sverige till och med lämnade ut Estlands och Litauens guldreserver, som fanns deponerade i den svenska riksbanken i Stockholm, till de sovjetiska ockupanterna.

Det blev också en ifrågasättande artikel om Maja Hagerman och hennes kritik mot förlaget Wahlström & Widstrand som gav ut Tacitus Germania från 98 e.Kr i nyupplaga häromåret. Hagerman kallade nyutgivningen för skrämmande och talade om "aningslöshet och glömska". Tacitus spelar dagens nazister i händerna, menade hon. Men vad vill egentligen Maja Hagerman? Skall vi sluta att ge ut latinska klassiker?

I december började sedan den pågående serien om fördrivningen av 14 miljoner tyskar från Östeuropa efter andra världskriget.

Och den som undrar över vad det kan finnas för röd tråd eller logik i detta sammelsurium av disparata ämnen kan läsa min lilla rimmade programförklaring.

Väl mött till fortsatt läsning!

Till översikten för 2007: Öga och Öra två år.